2 dagar nikotinfritt

Dagarna flyger fram, tänk att det redan är torsdag. Sommaren är här men värmen och solen är som bortblåst. Idag gjorde jag sista dagen så nu har jag fyra spännande och förhoppningsvis härliga veckor av ledighet framför mig.

Så hur går det nu med nedtrappningen av nikotin? Jag måste säga, peppar peppar, att det går över förväntningarna. Sista snusen togs i tisdags och den dagen blev det enbart en snus. Igår och idag har det gått helt ok, mitt humör är kanske inte det bästa. Jag känner mig lite ner och funderar på vad jag behöver förändra i mitt liv. Jag har mindre matlust, hunger (kan visserligen bero på allt småätande). Jag är orolig och har svårt att sova om nätterna, när jag lägger mig slår hjärtat som att jag sprungit en mil. Jag gissar att allt beror på att kroppen inte får sitt dagliga intag av nikotin.

Jag tycker dock att det är trist att inte snus, vad ska jag då sysselsätta mig med? Snuset tar upp oerhört mycket tankeverksamhet och den gör mig ”sysselsatt” än om det inte är någon större ansträngning. Jag har nikotinfritt snus, tar någon om dagen när suget, begäret är som störst. Jag småäter som sagt mer men jag låter det vara så en stund.

Jag hoppas att min svacka i humöret har med nikotinbrist att göra, det känns som en ”lätt” förklaring och jag kan låta det vara som det är en stund. Dock tycker jag synd om min sambo som får ta mycket skit just nu. Borde nog ge honom än mer kärlek, om jag skäller på han en gång så borde jag ge kärlek två gånger. Nu gör jag inte det eftersom jag är mestadel arg och irriterad. Största skillnaden med denna gång och förra gången jag slutade är att jag nu inte lever själv. Det betyder att jag måste anpassa mig och att jag har någon att bli irriterad på. Dumt, jag vet men det bara kommer. Jag hoppas att denna period blir kortvarig och att jag snart känner glädje och lycka, gillar ju den känslan.

Jag vet inte om jag helt 100 har bestämt att jag sluta, jag kanske bara testar nu för att se hur det går. Igår var jag på promenad, hade med mig visakortet och tanken slog mig mer än en gång, att gå förbi ICA och köpa en dosa, just in case… Jag var påväg dit men så plötsligt vände jag och gick hem och knaprade mandel istället. Då var jag otroligt stolt över mig själv, idag har tanken slagit mig igen, kanske jag bör ha en dosa hemma OM suget blir för stort. Än har jag inte köpt någon dosa, jag vet ju att jag klarar det om jag verkligen vill, när jag verkligen bestämt mig. Jag har tänkt att sluta snusa, det är ett löst satt mål, något som jag bestämde förra helgen. Sagt och gjort, nu är jag på g men när abstinensen blir som mest intensiv, det är då jag måste vara starkare än mitt ego. Jag tar en dag i taget, det blir bra.

To be contunied

Gör en förändring

Månaden är juli, sommaren är här och förhoppningsvis kommer även de ljumna sommarnätterna snart. Många är lediga från jobb och skola, varför inte passa på att förändra något du inte är nöjd med.

Jag har funderat på detta ett tag nu. Tanken slog mig när jag lyssnade på Yogagirls podcast och hon startade en utmaning, att ta bort något, förändra något man inte vill ha i sitt liv längre. Hon valde att sluta med socker i 30 dagar. Jag äter socker idag, än om inte i stora mängder men känner att jag inte har något större behov av att ta bort det helt heller. Däremot har jag en vana jag vill sluta med.

För 3,5 år sedan valde jag att sluta snusa efter massor av år i nikotinets händer. Det höll i ca 1,5 år sedan kom snuset in i mitt liv igen. När jag var på Indien/Sri Lanka resan i vintras blev det en paus från snusandet men nu är jag åter i ”träsket”. Jag är dock inte bekväm med det, gillar inte att en liten ask ska ha så stor kontroll över mig. Jag hade tänkt vänta till hösten men så ställde jag mig frågan, varför göra det sen när jag kan göra det nu. Så med det sagt, min plan är att bli av med nikotinberoendet. Om 19 dagar åker jag och mannen på en tripp till Paris och sedan åker jag vidare till Portugal i två veckor (ska berätta mer om vad jag ska göra där i ett senare inlägg). Jag tänker därför att jag har 19 dagar på mig att ta bort vanan att ständigt öppna den där snusdosan. Det sägs att det tar 21 dagar att få in en vana, 19 är ju nästa 21 så jag tänker att det blir nog bra. Skulle vara så skönt att åka på resan utan att behöva planera hur mycket snus jag kan komma att behöva ta med mig.

Jag vet vad det innebär att sluta med ett beroende, det är inte lätt men det går om det finns en plan. Jag har börjat smida en. Några frågar jag ställer mig är:

• När är det begäret som störst?
• Vad gör jag när suget kommer?
• Hur gör jag när humöret tryter?
• Hur gör jag när kroppen får panik och trycker på alla knappar för att ge den det den tror att den vill ha?

Dessa frågor tror jag kan vara användbara oavsett vilket beroende, vana man vill bli av med.

Jag brukar sällan ta en snus innan frukost, vilket innebär att dagens första snus är den bästa/godaste. Det behöver jag alltså ändra på. Till en början ska jag helt enkelt skjuta på den, att ta den efter lunch. Jag har nämligen svårt att bara sluta 100% på en gång, jag behöver trappa ner först. Jag har nu en snusdosa kvar, planen är att inte köpa någon ny eller jag kommer köpa nikotinfritt till att börja med. För en snusare är vanan jobbigare att bli av med än själva nikotinberoende. Det nikotinfria snuset kommer alltså få följa med mig på jobbet nästa vecka (sen går jag på semester).

När suget kommer har jag fickor, väskor och skålar hemma med nötter (älskar mandel), jag kommer även bunkra upp med morötter att kunna knapra på. Även tuggummi kommer finnas till hands, kan vara en ”trygghet” att kunna stoppa upp under läppen ibland.

När humöret tryter och kroppen skickar ut signalen ”ta en snus så blir du lugn”, kommer jag försöka distrahera den med något så den glömmer bort vad den tror att den vill ha. På så sätt är kroppen rätt lättlurad. När paniken kommer, när hjärtat får konstig rytm, huvudvärk smyger sig på behöver jag byta miljö och aktivitet. Min plan är att slänga på mig träningskläderna och bege mig ut på en promenad, en löptur eller gå till sjön och paddla en sväng. Detta kommer även vara redskapet jag tar till när jag och mannen hamnar i gräl, blir osams, när jag blir upprörd. Jag behöver då få en endorfinkick och det kan man framkalla vid träning och fysisk ansträngning.

Detta är min plan, den börjar på måndag. Jag kommer smygstarta redan imorgon genom att varje gång jag öppnar dosan ställa mig frågan ”Behöver jag verkligen ta en snus nu?”.

Jag har gjort detta förr och jag är säker på att jag kan klara det även denna gång. Jag vill inte snusa, jag är rätt trött på det och det är inte särskilt fräscht eller sexigt.

Är det någon som vill hänga med på detta, antingen om det är att sluta med nikotin eller något annat? Låt oss göra det tillsammans, jag kommer kontinuerligt uppdatera om hur det går för mig. Dela gärna med dig av vad du gör och hur det går för dig, lämna i sådant fall en kommentar i inlägget. Det finns även en hashtag att använda, den som Yogagirl skapat. Den heter #30daystoletgo på Instagram. Den kan även vara ett bra verktyg dels för att dela med sig av sina framsteg och motgångar men den kan även funka som inspiration.

Nu kör vi! Hejja oss, we can do this!

9 månader och dagens affirmation

Nej, jag är inte gravid. Idag är det nio månader sedan jag slutade snusa. Grattis till mig. Jag firade det med att unna mig en timme hos underbara Leif.

Dagen till ära lyder dagens affirmation så här: Jag gör bra val för mig själv och mina medmänniskor. Att sluta snusa har varit och är gott främst för mig men även för mina medmänniskor. Jag får inte abstinens och raseriutbrott på samma sätt längre, jag anser mig vara en mer balanserad och harmonisk människa jämfört med när jag snusade. Detta inlägg kommer jag ägna till att berätta lite om hur dessa nio månader har varit. Min förhoppning är även att mina tankar och mitt handlade kan inspirera till att hjälpa just dig eller någon i din närhet att bestämma sig för att sluta.

Jag kan fortfarande inte tro att det skulle gå så lätt, att jag inte haft mer abstinens än vad jag haft. Nu är vi alla olika och allt här i livet är väldigt individuellt. Det skulle vara en lögn om jag skulle säga att jag inte tagit en enda snus sedan jag slutade. Jag har druckit alkohol vid några tillfällen och då kom suget direkt. Vid en festkväll snusade jag precis som vanligt, det resulterade i att jag mådde verkligen jätte dåligt dagen efter. Ojämn hjärtrytm, frossa och svettningar om vart annat, illamående och så vidare. Sedan den gången är det aldrig mer snus. Jag har fått för mig att jag varit sugen men när jag luktat i en dosa försvann suget. Snussuget och alkohol hänger som ihop, efter den där gången när jag blev så dålig så såg jag till att ha Onico när jag festade till det. Det funkade hur bra som helst.

Jag är så stolt, så nöjd över mig själv! Än en gång har jag visat för mig själv att jag klarar allt jag tar till mig, det jag bestämmer mig för. Det får mig att inse att jag kan göra precis vad som helst och klara det, förutsatt att jag verkligen, verkligen vill det.

Till de som har ett beroende, främst snus, eftersom jag kan relatera till det, och vill sluta vill jag ge några tips och tankar. Några punkter jag utgick ifrån när jag bestämde mig. Delar med mig av dem här, om det skulle vara så att någon får för sig att bryta ett invant mönster. 

Till att börja med. Ingen kan sluta snusa åt dig. Det är bara du som kan ta beslutet och genomföra det. Bestäm ett datum då du ska vara snusfri. Sätt upp delmål och belöna dig själv med små saker. Använd forum för att peppas av andra som gått igenom samma sak som du gör. Det är din inställning som avgör om du kommer att lyckas eller inte. Bestäm dig för att du ska klara det, att det dessutom är lätt och att du kommer må fantastiskt bra när du är fri från snusets bojor.

Ett bra tips är att börja träna redan innan du slutar. På så vis har du etablerat en god vana som du kommer ha väldigt mycket nytta av när du väl slutar. Börja några veckor innan och hitta den träningsform som passar dig bäst.

Kom också ihåg att det inte finns en bästa tid att sluta snusa. Det kommer alltid hamna saker i vägen om man tänker så. Bestäm ett datum och håll dig till det oavsett vad som händer runt omkring dig den dagen. Du kommer lyckas utmärkt.

En del väljer att trappa ned, byter ut snusen mot annat nikotin (tuggummi, plåster m.m) medan andra slutar på en gång. Först och främst funderade jag på om jag verkligen ville göra detta, om jag var tillräckligt motiverad. Min största anledning till att sluta var att jag dels anser mig vara en renlevnadsmänniska – snusen passar inte in där. För det andra så hade jag tänkt sluta någon gång, när jag skaffar pojkvän, blir gravid o.s.v. Jag grubblade på det många gånger och kom fram till att om jag ska sluta snusa så ska det vara för att jag vill och att jag gör det för min egen skull.

Jag bestämde mig för ett datum när jag skulle vara snusfri, det rörde sig om ca tre veckor. Jag tog bort alla rutinsnusar, eftersom det är vanan som är det största beroendet för en snusare. Jag bestämde mig att jag fick ta tre stycken varje dag, men inte som en rutin (morgonsnusen, efter måltid, efter träning o.s.v.). Det var tufft i början, men det gick. Jag ville bryta så många gamla mönster som möjligt, just för att det skulle vara lättare när jag väl tog bort snuset helt. Efter sex dagar på min nedtrappning var jag redo. Jag tog sista snusen 6 januari 2014, kl 14 om jag inte missminner mig. Det är ett av de bästa beslutet jag hittills fattat. Det är inte förrän nu efteråt jag förstår vilket järngrepp nikotinet hade om mig. Livet kretsade runt snuset, varannan tanke gick till snus. ”Vart har jag snusdosan?” ”Den börjar ta slut, måste köpa en ny när jag gå till matbutiken.” Tänk så mycket bättre saker jag kan ägna den tiden till nu, det är ju fantastiskt.

Jag dokumenterade såklart min väg till ett snusfritt liv. Kolla gärna in inlägget om mina tankar när jag fattade beslutet här. Kanske det kan hjälpa dig med. Det finns även ett forum på nätet som hjälpte mig en hel del, slutasnusa.se

Jag är mig evigt tacksam att jag valde att kriga mot nikotindjävulen och att jag bestämde att inte ge mig förrän jag vunnit. Jag har lovat mig själv att om jag en dag börjar snusa igen, ska jag aldrig mer sluta. Det innebär att jag inte kommer börja, för att vill och hoppas att få barn i framtiden och den ska få växa i en nikotinfri miljö där inne i magen.

Dag för dag, ljusare och ljusare

14 fria dagar! 2 veckor. Det går inte en dag utan att jag tänker på snus. Men. Jag känner inget måste, inget behov.

Det kanske är för tidigt att säga men jag gör det ändå. Jag har besegrat nikotindjävulen!

Nikotinet är ur kroppen. De sömnlösa nätterna är utbytta mot skön sömn med trevliga drömmar. Vaknar utvilad och flyger i stort sett upp ur sängen när väckaren ringer. De kolossala kallsvettningarna är borta, så även huvudvärken, illamåendet och yrseln.

Om en vecka befinner jag mig i ett varmt land långt bort. Det ska bli fantastiskt skönt, en fin belöning till mig själv. Har i tanken att då komma igång med både löpning och styrketräningen, det är daga nu.

Sammanfattar dessa 14 fria dagar med: Jag är nöjd, jag mår bra, jag är lycklig!

En dag före SSD

Jag mår bra. De sex första nikotinfria dagarna var fruktansvärda men jag bet ihop och kämpade mig igenom attackerna. Nu, så här en dag före mitt SSD sluta-snusa-datum, mår jag betydligt bättre. Bättre än på mycket länge till och med. Trots att det är väldigt mörkt ute och jag har tidigare år varit väldigt trött så här års, bubblar det inom mig. Jag är lycklig! Jag mår bra! Jag har energi, en energi som länge varit gömd. Och. Det är mig själv jag ska tacka för denna utveckling – fantastiskt!

Trivs som sagt oförskämt bra med mitt liv och ordspråket ”det blir vad du gör det till” förstår jag nu mer än någonsin innebörden av.

Imorgon kliver jag över strecket med en 3a och en 0a. Även det känns underbart. Men mer den dagen skriver jag om imorgon 🙂

Efter regn kommer solsken

Abstinensen var påtaglig igår. Vaknade med illamående som höll i sig i flera timmar, följt av yrsel, huvudvärk och hjärtklappning. Ett enormt sug. Men. Jag stod emot. Bara tittade i snuskylen på Ica, se men inte röra!

Trotsade viruset på luftrören. Jag var tvungen att sysselsätta hjärnan på annat i några timmar. Jag hade inte dansat på nästan en månad! Innebar alltså stor dansabstinens. Dock är dansabstinens så mycket bättre, hälsosammare och det går att göra något åt det. Det är ofarligt och alldeles alldeles underbart. Jag tog därför och hoppade in i en bil med nya dans-människor. Ja, det är så det funkar i ”dansvärlden”. Det skrivs på ett forum om lediga platser i bilar från olika ställen i landet. Vill man med, ”bokar” man en plats, möts upp och spenderar någon, några timmar i bilen tillsammans. Och vips har man lärt känna nya fantastiska människor!

Gårdagens tripp gick till Örebro och en kväll fylld med dans och glada härliga människor!

Väskan var givetvis laddad med både tuggummipåsar och mandel. Gr2 (måltidsersättning) och nutrishake (proteinshake) från GNLD var också med, åker ingenstans utan en Gr2a eller nutrishake i väskan. Man vet ju aldrig när man kan få tag på mat nästa gång. Att dansa i nästan 4 timmar kräver bra påfyllning av energi, för att orka hela kvällen och inte vara helt slut dagen efter. Inskaffade även fishermans friend med mintsmak. Tror det kan bli succé i kampen mot nikotindjävulen. Och vet ni. Det blev hur bra som helst! Fishermans friend mint är numera min nya last tror jag!

Idag har jag mått mycket bättre. Fylld av endorfiner och en lycklig känsla som kommit över mig. Dans, vad vore livet utan dansen?! Visst har det tuggats tuggummi frenetiskt och knaprats fishermans men det har varit en bra dag. Tror jag vågar säga att denna söndag har varit lättaste dagen på hela veckan.

Ett snusfritt liv fyllt med goa vänner, nya bekantskaper och många timmar med dans. Jag älskar mitt liv!!

Dagarna (och humöret) går upp och ner

Tre nikotinfria dygn. Den positiva Susanne är som bortblåst. Jag är knäckt! Trodde det skulle bli en rätt enkel match men sömnbristen får hela kroppen att värka. Sover nästan inget om nätterna, kallsvettas dygnet runt, under dagarna tuggar jag tuggummi så jag har träningsvärk i käkarna, dricker litervis med grönt te och äter lite väl mycket mörk choklad. Trodde att jag ständigt skulle ha en hungerkänsla men det är snarare tvärtom.

När jag kommer hem från jobbet orkar jag inte göra någonting. Sova går ju inte heller. Sömnbristen har dessutom gjort att jag lyckats dragit på mig något virus på luftrören. Skulle vilja träna men benen bär mig inte den korta vägen till gymmet.

Jag har inget sug efter snus men tanken på att kroppen skulle gå tillbaka till ”normal” rytm, får en att fundera på att det kanske är värt att avbryta slutandet. Men. Det kan jag ju inte, jag är starkare än det där giftet. Jag ska klara mig igenom det! En dag i taget. Och. Igår bokade jag en resa till solen, så jag får alltså inte sluta kämpa.

Jag hoppas att livet ljusnar snart, att giftet går ur kroppen och att den fattar att den inte kommer få mer nikotin av mig. Jag förstår nu vad folk menar med en dag i taget. Numera tar jag en dag, en timme i taget i denna kamp.

En tuff och bitter dag men förhoppningsvis känns det lite bättre imorgon.

Jag kan, jag vill, jag ska!

 

Dygn 2 och fortfarande jag som leder!

Är nu inne på mitt andra nikotinfria dygn. Det går bra, den största svårigheten är att jag inte kan sova om nätterna. Jag ligger och vrider och vänder, slumrar till, vaknar alldeles kallsvettig. Så håller nätterna på. Jag vet inte om det beror på att kroppsnära i uppror, ren panik när den inte fått sitt gift den är så van vid. Men det var tufft att jobba idag, än om det gick bra.

Efter jobbet passerade jag stället där jag brukar köpa min snus (köpte alltid stock), men denna gång tittade jag enbart in genom fönstret för att sedan fortsätta längs gatan. Det går däremot åt nästan en hel påse tuggummi om dagen! Men. Så mycket bättre jämfört med snuset.

Jag ska klara det här! Just nu känner jag mig varken särskilt fräsch eller pigg men förhoppningsvis blir det lite fler sovtimmar i natt och bara det kanske gör livet lite lättare.

Jag har googlat och läst lite om vad som händer i kroppen när man slutar med snuset. Man får brist på dopamin, vilket är ett hormon som kopplas till hjärnans belöningssystem. För att tillfredsställa denna brist bör du äta mer protein, men det räcker med ”lätta” proteiner, så som mandel, keso, böner, linser, avokado och bananer. Läs mer om dopaminets påverkan här.

Mindre socker, mer mandel, avokado och bananer ska jag testa! Jag håller på att titta efter en resa till varmare och soligare breddgrader. Det skulle vara underbart, en veckas semester med sol och värme! Det tycker jag att jag är värd🙂

1 vecka, jag är på väg!

Jag har funderat sedan jag gjorde förra inlägget, på varför jag valde att lägga upp det. Jag resonerar så här. Jag gör ständigt medvetna val gällande kost och träning med mera. Men. Jag är inte perfekt! Jag har en last som jag stundtals nästan ljugit om. Ljög, förnekade i många år mitt beroende. Min tanke med att berätta om detta, är att jag kanske kan hjälpa någon annan som har ett osunt beroende, oavsett sort. Vi kanske kan hjälpa och stötta varandra? Tillsammans är vi ju så mycket starkare!

En vecka med nedtrappning. Dagarna springer fram! Idag kl 14 lades den sista snusen in. Med blandade känslor men jag är redo. Nu finns det inga snusdosor varken i någon väska eller hemma i lägenheten.

I lördags hade jag 30års fest, då blev det visserligen en del snusande men har inte känt av den kvällens snusintag igår eller idag. Suget är alltså inte större än tidigare i veckan.

Vissa nätter under denna första vecka mot ett nikotinfritt liv har varit sömnlösa, sovit dåligt. Hjärtat slår snabbt, som att jag sprungit flera kilometer. En lätt molande huvudvärk finns nästan ständigt men den stör mig inte så mycket. I övrigt känner jag inget abstinens. Inte än iallafall. Har jag tur blir det inte värre än så här.

Imorgon är det åter dags för vardagen och dess rutiner. Jag har bestämt mig, jag ska klara det här! Jag har laddat upp med nötter och tuggummi i varje ficka, varje litet hörn. Tänderna får sig kanske en lätt törn av allt småätande men hellre ett tandläkarbesök och en giftfri kropp än ett osund och ofräscht beroende!

Jag funderar fortfarande på mina belöningar. Jag gillar ju att ge andra uppskattning, belöningar när de gör något extra bra, är i behov av pushning. Därför är det en självklarhet att jag denna gång ger mig själv belöningar. Vad det än blir, så för var månad jag är snusfri kommer en belöning. Det ska vara något jag verkligen vill ha eller något jag velat göra men inte tagit tag i de.

To be continued

Jag är redo nu

Det är dags att göra detta officiellt, vilket även kan vara en hjälp på vägen för mig.

Jag är beroende av nikotin, i form av snus. Har snusat i många år och även slutat ett antal gånger men inte orkat hålla ut, varav jag gång på gång börjat igen. I höst har jag gått i tankarna att jag inte vill vara beroende av denna drog, detta gift. Mentalt har jag alltså förberett mig i månader. Jag vill inte att ett ting ska få styra över mitt liv, för det är det den gör den där snusen. Ständigt finns snuset i tankarna. Har jag med mig dosan? Oj då, nästan slut, vart och när ska jag köpa en ny? Det är det första och sista jag gör varje dag, tar en snus. Det blir en inre stress och ibland känns det som att livet kretsar kring snuset. Jag vill inte ha det så! Nu räcker det! Varav jag bestämt mig för att sluta och mitt sista ”snus-datum” är 16 januari 2014 ( dagen jag fyller 30).

Det finns såklart fler anledningar till att jag vill sluta.

• Det största är att det är en utmaning, älskar ju sådana!
• Personligen, och är säker att många håller med mig, tycker jag inte att det är fräscht med snus. Att se någon gräva sig i munnen och slänga ut en blöt, brun klump som luktar väldigt speciellt är inte särskilt trevligt. Att kyssa någon med snus måste vara någon av med mest oattraktiva! Jag vill inte vara en av dem!
• Jag anser mig vara en renlevnadsmänniska, men talar verkligen emot mig själv med snuset. Det klingar inte så bra tillsammans.
• Jag har lågt blodtryck och är ständigt kall om händer och fötter (snuset sägs påverka detta).

Många menar att det är dyrt med snus men priset påverkar inte mig så mycket. Jag har råd att snusa, men jag vill inte! Dock har jag i tankarna att sätta undan det jag brukar lägga ut på snus varje månad, för att kunna unna mig något. Ska nog öppna ett ”fri-från-snus-konto”! Efter någon månad kanske börja på det där yoga-centret eller börja sola (hos Nirvana) regelbundet eller göra en spännande resa någonstans.

Har läst mängder om tillvägagångssätt på diverse forum, allt från att byta ut snuset mot nikotinfritt snus och nikotintuggummi till att sluta tvärt till nedtrappning. Jag tror nedtrappning passar mig bäst. På nyårsafton köpte jag min sista dosa. Jag började redan i måndags att trappa ner. Har gått från ca 15 till 3 snus per dag och det känns ok. Jag är förvånad hur lätt det känns. Jag trodde att ”rutinsnusarna” (morgon-, efter maten- och kvällssnusen) skulle vara svårast att vänja sig av med, men inga svårigheter alls. Det har nu gått 4 dygn. På förmiddagarna kommer en konstig känsla i kroppen eller främst i hjärnan. Det är som att jag blir yr, hjärna går ner i halvfart och det blir svårt att koncentrera mig på något specifikt. Idag har det dock gått bättre.

Jag har fortfarande med mig dosan än vart jag åker men känner inget behov att öppna den. En trygghet att bara ha den med, dock kommer den att stanna hemma mer och mer. På måndag åker jag tillbaka till Stockholm, tillbaka till verkligheten, hem till vardagen. På tisdag är det åter dags att ställa väckaren och åka till jobbet. På tisdag kommer inte snusdosan få följa med. Hjärnan har skapat fasta rutiner på snusandet på jobbet, varav jag tror det kan vara bra att bryta dem direkt.

Och vet ni, det kommer gå hur bra som helst! Allt handlar ju om inställning, oavsett vad du gör så kommer du få ett resultat efter vad du är inställd på. Med lite envishet och jävlaranamma kan vi klara precis vad vi vill här i livet!

Nu har jag gjort denna bekännelse offentlig, det finns ingen återvändo. Jag är inte svag och jag ska vinna över mitt beroende! Mot nya ännu sundare tider!