Livet går upp och ner, det har vi nog alla hört sedan vi var liten. Det ligger mycket sanning i det. För en del är dessa upp och nedgångar väldigt regelbundna och mer eller mindre behagliga. För andra svänger det som bara den, de kommer och går, flänger hit och dit och det hoppar och far. Oavsett hur det är för dig, hur beter du dig i både upp och nedgångarna? I med- och motgång?
Jag vill förstå och kunna kontrollera allt som händer och sker inom mig men har insett att det är omöjligt. Det går inte och kanske det är så att det inte är nödvändigt. Det som är nödvändigt är att våga känna det du känner och att du accepterar det som är, än hur det är. När vi mår bra och livet är toppen tänker vi troligtvis inte så mycket på det utan vi bara njuter av livet just där och då. Kruxet är när det dalar, när tankarna kommer ikapp känslan. Hur hanterar vi det? Jag tror att det bästa och det viktigaste du kan göra är att vara ärlig mot dig själv, lyssna på din kropp, vad behöver den just nu? Är det att vara själv en stund, träffa en kompis för att prata och reflektera, träna, ta en promenad eller kanske möta dig själv på yogamattan?
När jag hamnar i bottenläget vet jag vad jag behöver men är jag inte bäst på att ge mig själv det jag egentligen behöver. När jag är nere i ”källaren” reagerar kroppen genom att göra mig väldigt trött, jag sover 9-10 timmar varje natt och jag har aldrig varit någon som sover mycket. Jag brukar känna mig pigg och utvilad efter 6-7 timmars sömn. Förutom att jag sover mycket blir jag gråtmild och känslig. Jag reagerar på mindre och upplever det som att jag inte har något filter, att jag tar det mesta personligt än om jag egentligen vet att det inte är riktat mot mig. Matlusten blir minimal, jag känner sällan hunger och är inte sugen på mat. Detta är ett konstant krig inom mig, att behöva tvinga i mig mat eftersom utan mat kommer hissen aldrig orka ta sig uppåt. Kroppen behöver ju energi för att orka jobba med det som är. I källaren har tankarna tagit kontrollen över mig, miljoner tankar springer omkring i huvudet på mig, de åker omkring så snabbt att jag inte hinner uppfatta dem eller uppmärksamma dem. Bara det är rätt utmattande, att det aldrig är tyst i huvudet.
Detta är några av signalerna kroppen ger mig av att något är på gång, det ropar att stanna upp, att bara vara. Förut lyssnade jag inte, jag ville inte känna och sökte därför efter saker och ting som gav mig kickar. Jag struntade i att jag var trött, jag sov lite och såg till att hålla mig aktiv så mycket som möjligt. Jag tillät mig inte att vara själv utan hitta på saker med vänner eller träffade nya människor för att slippa känna. Dessvärre resulterade det i att jag blev än tröttare, och till slut kunde jag sova bort flera dagar. Jag vet ju vad min kropp mår bra av men ibland kan det vara svårt att veta om det är rörelse eller vila kroppen behöver. Att träning och motion är bra medicin är vetenskapligt bevisat men man behöver även en balans där. För några år sedan när jag sprang på som mest tog jag det rådet lite väl ”allvarligt”. Jag tränade 1-2 gånger om dagen 6-7 gånger i veckan, det ser ju egentligen vem som helst att det inte är hållbart eller hälsosamt. Jag kan fortfarande ha svårt att tyda min trötthet ibland, vill kroppen ha vila eller skulle den må bra av lite rörelse och i sådant fall, vilken typ av rörelse? Därför har jag satt upp lite förhållningsregler för mig själv. Att träna 3-4 gånger i veckan är helt ok OM jag känner att jag har energi när jag tränar och att jag tycker att det är roligt samt att jag går från gymmet med lätta, glada steg. Märker jag att energin är låg eller lusten, engagemanget inte finns där väljer jag istället att ta en promenad. Frisk luft är aldrig fel, det spelar ingen roll om den blir tio eller sextio minuter lång, att bara få byta lite luft är uppfriskande. Vissa dagar nöjer jag mig med att gå ut med soporna och kanske gå till mataffären. Jag försöker ha tänket ”less is more”. Det tror jag vi alla skulle må bra av att ta till lite oftare.
Till dig, än om du är i en upp- eller nedgång, tillåt dig att vara där du är. Ta en promenad, testa mindfullness och bara andas. Känner du ett behov att prata, ring någon du tycker om och som ger dig energi. Säg till dig själv att du är bra precis som du är och att det inte behöver vara något fel, kanske det bara är en mindre bra dag. Pyssla om dig själv och ge dig själv massor av kärlek.
Mea Vita 