Mantra

Livet är fantastiskt. Det utsätter ständigt en för utmaningar och prövningar. Jag slutar aldrig förvånas. Var sak har sin tid, så enkelt är det. Det svåra i det är att släppa det och låta det passera, att inte hacka upp sig på något som tar onödig energi. Vår energi är begränsad, använd den på något som får dig att le och skratta.

Jag har ett mantra, ord som jag använder när jag behöver varva ner. Jag har övat ett bra tag nu, lättast att ta till sig orden är när jag är på min kära yogamatta. Men igår hände det. Som en blixt från klar himmel. Jag var på dans, stod och tittade på när alla dansade, så kom orden bara till mig ”Let go” och jag kunde inte sluta le. Jag har sedan en tid tillbaka tappat lite av den stora glädjen jag tidigare känt till dansen. Jag har klurat på varför det blivit så och känt en viss sorg över att inte brinna för dansen lika mycket. Igår slog det mig, det har såklart suttit i mig. Jag har varit på jakt, jagat den perfekta dansen, efter kicken som dans kan ge och ibland blivit blind av någon som charmat mig fast det bara varit en lek. Detta har lett till att jag glömt bort att vara här och nu. Igår bestämde jag mig för att släppa taget och bara vara i dansen. Det är svårt att beskriva känslan men den är otroligt befriande att släppa taget.

Let go. Jag älskar dessa två ord. När jag säger Let, andas jag in och andas ut vid go. Vad är ditt mantra? Oavsett vad du har, vilket du väljer, tänk på andningen. Djupandas. Ta ett stort, djupt andetag ända ner till magen. Andas långsamt ut – släpp taget om det tankar som tar upp din energi på ett negativt sätt.

Än en gång är jag tacksam över att jag tagit in yogan i mitt liv. Den är fantastisk och jag bara älskar den. Den får mig att se både mig och omvärlden med andra, vackrare ögon. Att få leva, att andas, att känna, att förundras och bli medveten om att jag är kapten i min egen båt och att lära mig att styra båten i den riktning som jag önskar. Vi har alla ansvar för vårt eget liv. Jag tar ansvar för mitt liv. Jag hoppas att du tar ansvar för det som händer och sker i ditt liv. Livet blir vad du gör det till. Du bestämmer vad du ska fylla ditt liv med. Visst är det fantastiskt!

Årskrönika 2014

Sista dagen på året och det är dags att sammanställa det gångna året. Jag har längtat efter denna punkt, att få blicka tillbaka, reflektera och sätta upp nya mål inför ett helt nytt spännande år. Det går att sammanfatta året med tre ord. Lärorikt, utmanande och fantastiskt.  Livet är otroligt häftigt, hur det ständigt ställer en inför nya utmaningar och är man villig att ta emot dem, händer det många spännande saker i och runt omkring en.

2014 har helt klart varit mitt hittills tuffaste år, vilka utmaningar jag ställt inför. Den största var sjukskrivningen i våras och vägen till att resa mig igen och stå på starkare ben. I början av året skrev jag ner några drömmar och mål för 2014. När jag nu tittar på dem för att se hur det har gått, upptäcker jag att det är en hel del av dem som är uppfyllda och några som jag kommer att fortsätta att jobba med under 2015. Jag hade även ett nyårslöfte, det handlade om att skapa balans och harmoni i livet, i det jag gör. Att finna balans i träning, kost, relationer är det jag verkligen har lagt mycket tid och energi på.

För mig är det lätt att det blir allt eller inget, oavsett vad jag gör. Det är såklart inte alltid ett bra beteende, framför alltså så orkar inte kroppen. Jag har under året lyssnat på kroppens signaler gällande träning, att se till att ge den återhämtning och vila. Jag har provat andra träningsformer än enbart löpning och styrketräning. Yoga har jag blivit mer och mer nyfiken på och börjar förstå att det är en stor och fantastisk värld. Den vill jag fortsätta att utforska nästa år. Jag har även testa pole dance. Det har varit en stor utmaning i att just tillåta mig ta det för vad det är, att det är ok att inte kunna på en gång. Övning ger färdighet intalar jag mig ständigt. Socialdansen ser jag också som träning men den ger så mycket mer. Dansen har varit lite av min räddning under året när det har stormat som mest. Jag är glad och tacksam att jag fann denna hobby och att intresset fortfarande finns kvar och viljan att fortsätta utvecklas inom dansen.

Kosten, det eviga diskussionsämnet. Jag har tidigare tyckt att det varit jobbigt att gå ut och äta, gå på middag just för att jag har ”min diet”. Jag har jobbat mycket med det, att det inte är något fel eller konstigt att jag inte kan äta varken gluten eller mejeriprodukter. Det jag har gjort är att när jag blivit bortbjuden, är att jag tar reda på vad det blir för mat, jag erbjuder mig att hjälpa till, att jag kan ta med egen mat. Att berätta och ge förslag på hur de kan göra för att jag också ska kunna äta det de lagar, är oftast uppskattat. Jag tycker att jag funnit balans i kosten och kroppen säger i från på ett eller annat sätt om jag ger den något den inte tycker om. Jag har även testat att äta vegetariskt i en månad, det trivdes jag bra med men känner att sätta titeln vegetarian på mig är något jag inte kommer att göra, inte nu i alla fall.

Så har vi balans och harmoni i relationer. Relationer för mig handlar om alla typer av relationer.Jag fann för snart ett år en ny vän som snabbt kom att betyda mycket för mig. Jag har fortsatt att sålla bort energitjuvar. Jag har börjat visa för mina vänner hur mycket de betyder för mig, hur viktiga de är för mig o.s.v. Jag har även gjort några få försök tillnågon slags kärleksrelation men än är jag singel. Jag har varit och är stundtals bitter över det samtidigt som jag tänker att jag har än mer tid att lägga på mig själv för att stärka och bygga upp mig själv än mer. Jag intalar mig att den där prinsen dyker väl upp när jag är öppen och mottaglig för det. Vem vet vem som väntar där runt hörnet. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite spännande. Tänk att det finns någon som befinner sig i en liknande situation som jag och att en dag kommer våra vägar att mötas, när, var och hur det vet ingen idag.

Jag är så stolt och nöjd med mig själv och hur jag finner lösningar och tar mig igenom hinder efter hinder, utmaning efter utmaning. Det blev nästan bortglömt, det känns som så länge sedan. Men det har knappt gått ett år sedan jag slutade snusa. Nästan hela 2014 har jag varit snusfri och det går hur bra som helst. Visst händer det att snussuget kommer över mig ibland men lika snabbt glömmer jag bort det. Allt går bara viljan finns, är vad jag tar med mig från min kamp mot nikotindjävulen. Jag har klarat ett helt år och ska banne mig klara ett till.

Att våga be om hjälp, att söka hjälp och att öppna sinnet för nya saker och inputs. Det är något jag tror är en av nycklarna till ett starkare jag. Att finna pelare att luta sig emot och verktyg att använda längs livets krokiga väg. Jag fick i 30 års present boken ”Leva livet 2014”, den har blivit lite av en instruktionsbok och fått tagit stor plats här på bloggen. Karin Eriksson heter författaren, jag skrev om henne i ett inlägg i höstas. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka henne tillräckligt eller min vän som gav mig boken för den delen. Karin kontaktade mig i somras och berättade att det finns en ”Leva livet” för 2015. Jag blev då världens lyckligaste, jag har nu den i mina händer och kommer givetvis fortsätta att skriva och dela med mig av affirmationerna.

Mina vänner, mina älskade vänner, vad skulle jag ta mig till utan deras stöd och kärlek. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så älskad så som jag gör idag. Jag har funnit de finaste vännerna man kan ha. Tack till alla! Nu ser jag med stor spänning fram emot ett nytt år och det är inte vilket år som helst utan nämligen 2015. Det kommer bli ett bra år, det kommer bli mitt bästa hittills. Det är det som är så fantastiskt, att varje år är det bästa hittills i mitt liv oavsett hur det har varit. Livet blir vad du gör det till. Jag väljer att kämpa på, utmanas, uppskatta det fina som livet erbjuder och jag är tacksam varje dag.

 

 

 

Att ge utan att förvänta sig något

Månadens tema är som ni vet omtanke. Förra veckans utmaning var att ge, göra något för någon annan utan att förvänta sig något tillbaka och sedan reflektera över händelsen.

Jag har grubblat på vad jag skulle kunna göra för någon annan. Det visade sig att sådant är svårt att planera. Förra helgen var jag på dansmara i Gävle, underbara dansvärld.

Jag är nog fortfarande danshög, det är så otroligt många fina människor att jag om och om igen blir rörd till tårar. Hur som. Jag dansade med en kille, efter dansen berättade jag för honom hur fantastiskt roligt det var att dansa med honom. Han sken upp, sträckte på sig och sa tack. Nu i efterhand slog det mig jag just då gjorde utmaningen. Jag berättade om min känsla, hur jag upplevde något vi skapat tillsammans. Det fanns inga som helst förväntningar på att jag skulle få något tillbaka. Jag blev så glad av hur han tog emot mina ord att jag också gick därifrån med ett leende.

Det är inte klokt hur härligt det är att göra en annan människa glad. Om du inte testat än, vad väntar du på!

Avslutande ord om månadens tema

September 2014 är nu förbi, även den månaden flög fram. Fokuset har legat på relationer, hur har det känts för dig, hur har ett gått?

Att visa kärlek och uppskattning till de människor som vi har runt om oss, som vi inte vill vara utan, är det bästa vi kan göra. Att visa omtanke och berätta för personerna hur värdefulla de är och att du är tacksam att de finns i ditt liv. Det är något vi inte får glömma bort, ta ingen eller inget för givet!

Det är dags att reflektera över månaden utifrån ”Leva livet 2014”.

Har du lärt dig något nytt om dig själv den senaste månaden? Det kan vara vad som helst, smått som stort. Jag lär mig ständigt nya saker, upptäcker nya saker hos mig själv. Månaden som varit har jag dels börjat det nya jobbet, vilket i sig varit en stor utmaning. Jag har även gått yogakurs och där har jag lärt mig jätte mycket om mig själv. Yinyoga har jag verkligen en hatkärlek till, det kryper i mig att sitta stilla och andas samtidigt som det ger mig väldigt mycket näring. Jag tror att jag funnit något som får pitta att lugna sig något i mig.

Vad är det bästa som hände i september? Det händer ju ständigt en massa bra saker om du väljer att se det så. För min del så handlar det om att jag börjar komma till insikt med en massa saker. Den där 30års krisen som jag haft dragande börjar släppa och jag börjar se att det är ganska härligt att leva livet så som jag gör det just idag. En stor sak eller någon berättade en väldigt fin sak. Men. Det är något jag inte får berätta, inte än. Jag blev i vilket fall mycket glad. Kan avslöja att det handlar om kärlek. Den vackraste kärleken.

Oktober, vad har du för förväntningar på denna månad? Höstens finaste månad när naturen färgas i alla möjliga färger. Det är verkligen en fröjd att gå ut i naturen så här års. Oktober, för min del så har jag en dansmara som väntar. En av årets höjdpunkter inom dansen. Jag ser även med spänning fram emot vad alla processer inom mig kommer att leda mig. Jag har idag även bokat in mig på en kurs i poledance. Jag har velat göra detta länge men inte kommit till skott. Nu i oktober är det dags. Det ser jag med spänning fram emot. Jag lovar att komma med uppdateringar, dela mina tankar och upplevelser här på bloggen.

PÖS – Post Ölandsyndrom

Som jag saknat att skriva och reflektera, det har varit full rulle på semestern på Öland och jag har valt att bara vara. Känner nu att jag behöver det här, jag har funnit mitt sätt att jobba med mig själv och mina tankar. Att ha den här bloggen ger mig mycket på olika sätt, jag har syften med det jag skriver. I grund och botten så är det för min egen skull, jag tycker att det är skönt att skriva av mig utan att gå in på djupa detaljer eller älta något. Det jag skriver är mer konkreta och jag väljer att skriva på ett sätt som jag hoppas kan hjälpa någon annan. Det som värmer gott i hjärtat är när jag får respons på det jag skriver, det får mig att vilja ge mer av mina tankar och funderingar. Tillsammans är vi ju så mycket starkare! 

Veckan på Öland har varit fantastiskt på många sätt men även väldigt omvälvande. Man lever så inpå varandra, det är så mycket kärlek, skratt, glädje och även tårar att jag inte vet hur jag ska bearbeta alla intryck. Jag är så otroligt tacksam att jag fann denna dansvärld, så många fantastiska människor som finns i den! Jag börjar verkligen förstå att jag är inte ensam och att det finns människor, överallt som tycker om mig precis som jag är. Det är något jag ständigt får jobba med, att jag är värdefull och min personlighet är fin. Jag får ofta komplimanger för mitt utseende, leendet, rumpan osv men sällan får jag höra något om mitt inre. Jag är väl medveten om att jag har en både tjock och hög mur runt omkring mig. Den är svår att riva men de personer som väljer att stanna till och lite envist försöka klättra över muren, får se en alldeles fantastisk människa som har så mycket kärlek att ge.

PÖS – Post Ölandsyndrom är något som drabbar de flesta som varit på Ölandsveckan. Att komma hem till vardagen, att försöka smälta alla intryck, upplevelser och händelser från senaste veckan, är tufft. Det är viktigt att låta det hela vara en process som sköter sig själv, att tillåta tårar och tankar få komma och gå under bearbetningen. Det kanske låter konstigt, fjantigt? Det är något som inte går att förstå förrän man varit där på ön under dansveckan. Så mycket kärlek, överallt och hela tiden. Det blir nästan för mycket, överväldigande. Jag gillar kärlek. Kärlek är något bland det finaste vi människor kan ge varandra. Jag är fullt medveten om att det kommer ta några dagar till att smälta alla intryck från ön, jag väljer att vara i den känsla som infinner sig, oavsett hur den känns. Jag är lycklig, jag mår bra, jag är fylld av kärlek. Alla dessa känslor är fantastiska att få känna och uppleva, det blir så mycket av allt att tårarna kommer. Tårar är fint tycker jag. Tårar som rinner nedför en kind, det är vackert. Snälla, dölj inte dem, håll inte tillbaka dem utan låt dem bara komma och vara. Tårar är vackra.

Livsstil, sommar och kärlek

Galet så fort tiden går! Kan inte förstå att det är ett helt år sedan jag var på Öland senast. Det har varit ett minst sagt händelserikt år. Tänker inte gå in på det nu, utan ägna en stund att berätta att ikväll bär det av mot Öland för en vecka i dansens tecken. Det kommer dansare från hela landet till en camping på Öland, dans varje kväll och diverse aktiviteter om dagarna. Det är årets bästa vecka! En vecka fylld av glädje, skratt och kärlek.

Jag anser mig leva hälsosamt, sunt. Jag lagar min egen mat från grunden, ekologiska råvaror. Jag tränar och är väl medveten om hur saker och ting påverkar kroppen. Under Ölandsveckan kommer jag släppa något på detta. Det är något jag inte bara kan göra så där, lite skadad har jag nog blivit av att vara så medveten. Vilket fall, alkohol kommer att intas troligtvis varje dag. Kosten kommer bli lite sämre och jag ger mig själv en träningsfri vecka, bortsett från alla timmar med dans. Det här med kosten är något jag har processat i huvudet ett tag nu. Jag ska bo i en stuga med fyra härliga människor. Det är ok att inte köpa allt ekologiskt, det är ok att äta något som innehåller socker osv. Gluten och mejeriprodukterna är uteslutet, då jag blir sjuk när jag äter det.

Jag strävar efter en balans i allt jag gör här i livet. Ordet lagom passar nog rätt bra. Jag vill inte vara överspeedad gällande kosten men inte heller helt obrydd. En balans däremellan vill jag ha. Jag ska kunna äta godis om jag känner för det, med gott samvete. Det ska inte vara förbjudet att dricka nåt glas vin ibland. Allt sådant ska vara ok. Det är lätt att bli extrem när en går in för något, jag har varit där. Ett tag sa jag nej till allt som innehöll socker och inte var ekologiskt. Ett sådant liv blir inte roligt, så vill jag inte ha det! Lagom är bäst just nu.

Att leva hälsosamt kräver både tid och planering. Jag har som sagt laddat ett tag för denna tripp. Här om dagen stod jag och gjorde raw bars som jag kommer ha med mig, perfekt mellanmål! Kolla in receptet här. Min nya fina blender (kallar henne för Wilma) ska få följa med, så hon kan ge oss goda och näringsrika frukostar, även mellanmål för den delen. Jag har köpt med bröd som min mage mår bra av. Kommer även ta med mig NeoLifeShake från GNLD, så jag lätt kan fylla på med energi under dagarna och på dansen när mat är långt borta. Min kropp gråter om den inte får sina kosttillskott, så en hel kartong med Pro Vitality+ åker också ner i väskan. Det gör även acidophilus, som innehåller mängder med bra bakterier som magen behöver för att fungera väl. Jag har lärt mig att jag inte ska åka någonstans utan Sustained Release Vitamin-C. En sådan tar jag direkt när jag börjar känna av förkylning och vips så försvinner det! Det gillar jag.

Jag är galet taggad inför veckan. Som jag längtat och om några timmar är det äntligen dags att åka! Först ska det packas och dansas några timmar ikväll, därefter bär det av. Sommar. Semester. Sverige. Öland. Här kommer jag!

Jag strålar av glädje idag

Jag strålar av glädje idag – dagens affirmation

Idag vill jag skriva lite om leenden och skratt. Det måste vara bland det vackraste som finns, och något som smittar lätt. Ett leende är lätt att ge och att få ta emot ett leende är fantastiskt. Ett härligt skratt förlänger livet sägs det, det tror jag också. Oavsett hur tung livet känns just nu, försök le. Om så bara lite, dra lite på mungiporna en stund. Det är nämligen så att när vi ler och skrattar så engagerar vi många av de inre organ tillsammans med stora muskelgrupper. Samtidigt sätts flera biokemiska processer igång som påverkar bland annat din egen produktion av endorfiner, kroppens eget glädjeämne. Andra hormoner utsöndras som stärker ditt immunförsvar. Ju mer du skrattar, dess bättre mår du. Som barn skrattade du mycket, men ju äldre vi blir avtar vår benägenhet att skratta. Så dumt! Vi borde istället skratta mer, för att orka mer!

Jag kommer automatiskt in på hur det är i dansens värld, såklart, det är ju min värld. Dans är glädje. Det blir visserligen vad du gör det till. Men. Jag kan inte komma ihåg en enda gång att jag åkt hem från en dans och varit på dåligt humör. När man dansar med någon, många gånger känner man ju inte personen, ger man bekräftelse på att man har roligt genom att le och skratta tillsammans. Det leendet smittar av sig. Det är fantastiskt vad ett leende smittar! Att le och skratta tillsammans med den man dansar med skapar någon slags gemenskap. I dansvärlden kallas det för dansglädje.  Vad gör du för att ha glädje i ditt liv? 

Jag åker så här om året på dans mer än en gång i veckan. Vi samlar ett gäng, fyller en bil med folk och åker iväg till någon loge eller dansbana. Dessa ligger oftast lite avsides, det pirrar som till i kroppen varje gång jag kommer till ett nytt ställe. Miljön, naturen runt om är oftast galet vacker. Bara det skapar glädje. Oavsett hur mycket jag dansar, så när vi åker hem i bilen, är det jag som sitter fram och håller föraren sällskap. Alla andra brukar somna men jag kan inte. Jag är så danshög, endorfinerna pumpar. Än om kroppen är trött efter allt trampande i timmar, så tar det än några timmar att varva ner. Efter en danskväll somnar jag oftast med ett leende på läpparna och vaknar även med ett. Jag strålar av glädje idag. Jag är glad och lycklig. Jag har ett bra liv för att jag tar mitt ansvar att fylla det med glädje och med människor som har hjärtan av guld.

Om du inte har testat tidigare, tycker jag att du ska göra det idag, att le mot någon du möter på bussen, i affären eller var du än nu är. Testa att ge någon ett leende. Sök ögonkontakt med personen och lämna ett leende. Det är rätt häftigt!

Jag bubblar av glädje idag

Jag bubblar av glädje idag – dagens affirmation

Årets varmaste dag. Solen skiner, det är varma vindar. Idag bubblar jag av glädje. Detta inlägg blir mest för att jag behöver skriva av mig. Ja, jag börjar som smått bubbla av glädje. En stor sten har fallit från mina axlar idag. Jag har äntligen fått min rätt och jag har blivit arbetsbefriad. Jag tror inte att jag har förstått det riktigt än. Jag behöver nog lite tid att förstå att det nu är slut på de eviga möten och att ständigt gå med känslan av att det är jag som gjort något fel, när jag vet att det egentligen inte varit så. Idag är en bra dag. Idag har jag skrivit på ett papper, ett papper som avslutar detta kapitel och det är dags att fundera ut vad jag vill göra härnäst. Men. Just nu, veckan ut kommer jag bara att vara. Jag tror att jag behöver landa i beskedet. Jag är fri!

Idag firar jag med att bege mig ut på en löprunda (när det blivit lite svalare ute). Imorgon ska jag fira, hela helgen ska jag fira. Jag ska fira mig själv, att jag valde att tro på mig själv, att jag vågade säga till när något var väldigt fel och att jag inte gav upp. Ja, jag är stolt över mig själv. Det har varit många tårar, mycket förtvivlan och ilska. Men. Jag kämpade på. Imorgon åker jag till skogarna i Hälsingland, ska tillbringa helgen där tillsammans med ett gäng glada, underbara dansvänner. Det kommer dansas (såklart), lekas, ätas god mat och kanske årets första dopp kommer att bli av. Det blir mitt sätt att avsluta detta kapitel som förskollärare på en förskola där det mesta gick åt pipsvängen på grund av dåligt ledarskap. Jag avslutar det och ser med spänning fram emot vad nästa kapitel kommer att handla om.

Ja, idag bubblar jag av glädje! Jag är fri!

Kärlek och passion genomsyrar allt jag gör

Kärlek och passion genomsyrar allt jag gör – dagens affirmation

Har du någon gång ifrågasatt dig själv varför du gör det du gör, är där du är? Varför du arbetar med det du just gör? Bor i den staden du nu bor i? Lever med en viss människa? Kanske du lever själv, varför? Har du någon gång frågat varför du valt att leva det liv du lever?

Alla dessa frågor snurrar ofta runt i mitt huvud. Jag gillar, som jag skrev i gårdagens inlägg, att vara nöjd. Att vara nöjd kommer i vågor, ibland tröttnar jag på att ha det som jag har det. Då är det enbart jag själv som kan se till att förändra det jag inte är nöjd med. Jag vill ha en massa kärlek och passion i mitt liv. Jag vill känna det i mitt jobb, bland mina vänner och i mina hobbies. Om de känslorna inte finns, försvinner måste jag börja fundera på varför de har försvunnit och vad jag ska göra åt det. Vad kan jag göra för att passionen ska komma tillbaka? Går det att hitta tillbaka eller är det dags att starta ett nytt kapitel, ta nästa steg i livet?

Jag ger och jag tar. Jag hoppas de människor som finns i mitt liv och de som jag träffar känner det och bemöter mig på samma sätt. Ge och ta. Det är så viktigt, tycker jag. Det handlar om energi, den är dyrbar om det är någon som bara tar och tar men aldrig ger något tillbaka. Passa dig för dem!

Idag tycker jag att du ska göra något som du älskar att göra, något som du har stor kärlek och passion för! Jag kommer att åka och dansa ikväll. Det hyser jag stor kärlek och passion för. Oavsett vad du väljer att göra, njut av det och känn hur mycket glädje det ger dig. Glöm inte att du förtjänar enbart det bästa! 

Jag känner mig sprudlande glad idag

Jag känner mig sprudlande glad idag – dagens affirmation

Det går upp och det går ner, det är dagens sanning. Den som säger att solen alltid skiner, ljuger. Jag tycker att det är viktigt att vi tillåter oss känna det vi gör just nu. Men. Det är även viktigt att se till att inte vara där nere för länge. Vad behöver du för att känna dig glad? Vad gör dig glad? Hur gör du för att komma upp efter att du hamnat i en svacka?

Idag känner jag mig sprudlande glad. Varför? Livet är underbart! Och. Det blir vad vi gör det till. Jag har som jag skrivit i ett tidigare inlägg haft en tung vinter. Men. Efter regn kommer solsken. Jag har, även när det varit som mörkast, bestämt mig för att det ska bli bra. Jag vill må bra, leva ett bra liv, vara glad och lycklig. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag fann dansen för några år sedan, den har verkligen hjälpt mig på många sätt. Jag ser till att åka och dansa minst en gång i veckan, det kostar en del pengar men det är verkligen något jag prioriterar. Jag mår ju bra av det.

Igår hade jag en alldeles underbar dag. Vaknade pigg och alert, gick till gymmet och körde ett rejält magpass. Därefter var det dags att piffa mig lite innan en kär vän kom och hämtade mig. Vi skulle till Gävle och dansa. Jag bara älskar den där kvalitetstiden som blir i en bil. Två människor, en bil och en väg. Så galet mysigt! Dansen blev även den magisk, massor av roliga danser och mängder av glada, fina människor. Trots ett evigt trampande i 3.5 timme, så var jag pigg när jag väl kom hem. Dansen ger en ett galet endorfinrus att det tar timmar att lyckas varva ner. Det ruset är underbart. Jag blir så glad av det, det sitter i i dagar. Det är nästan som att vara kär. Det liksom pirrar i kroppen, har ett ständigt leendet på läpparna och man vill som bara hoppa och studsa omkring. Innan jag somnade låg jag och funderade på hur otroligt bra jag är. Jag skapar förutsättningarna för att få må så här bra. Det finns inget som kan stoppa min lycka! Varför? För det är jag som bär ansvar för den. Jag ser till att fylla mitt liv med saker och människor som gör mig lycklig. 

Jag har sagt det många gånger förr. Men. Det skadar inte att säga det igen. Livet blir vad du gör det till. Och. Du bär ansvar över ditt liv. Vad väljer att fylla det med?