När tankarna springer för fort

När tankar och verklighet blandas samman.
När hjärnan inte kan sortera tankarna.
När, oavsett plats, inte känns rätt.
När hjärnan ropar spring medan hjärtat lugnt och stilla ber mig andas.
När tårar kommer utan att förstå egentlig anledning.
När tårar inte slutar rinna.
När tankar går till någon slags övertalning, gå nu innan det är för sent.
När det blir så mycket tankar och känslor att ord försvinner.
När jag distanserar mig fast jag egentligen inte vill.
När jag vill prata men vet inte vad jag ska säga.
När jag väntar på att bli lämnad.
När jag är utmattad men inte kan sova.
När jag om och om igen frågar mig själv vad det är för fel på mig.
När jag söker svar men finner dem inte inom mig.
När jag känner mig förvirrad men förstår inte varför.
När jag inte orkar hålla skenet uppe.
När jag längtar efter lugn och harmoni.
När jag bara vill bli liten eller försvinna för en stund.
När jag önskar att någon kunde berätta vad som händer i, med mig.
När jag ropar på hjälp men vet inte vart jag ska vända mig.
När jag känner mig osäker och meningslös.
När jag är orolig och rädd.
När jag glömmer bort att jag är kärlek.

Ibland är livet lätt, ibland är livet lite svårare. När det känns tyngre, när du inte vet hur du ska ta dig ur svackan du hamnat i. Det bästa du gör då är att acceptera känslan, oavsett vad det är och låt vara där den är. Den är ok. Mitt i kaoset påminn dig ofta att andas. Genom andningen kan sinnet stillas för en stund. Jag rullar ofta ut mattan, ibland ligger jag bara där och andas medan andra gånger behöver jag hjälp att koppla av. Då använder jag mig av Yogobes videos, en av mina favoriter är Meditative Yin med Ulrica Norberg. Andra gånger tar jag en promenad i naturen, även det gör gott för själen.

Det är ok att vara precis där du är, vad du än är i. Jag brukar tänka att jag är i en hiss, oavsett om jag är högst upp eller längst ner i källaren så är det ok att vara på alla våningar. När man är i källaren eller långt ner, fatta inga beslut. Det är ok att vara där men agera inte, oavsett vad du känner. Det sägs ju att man inte ska agera när det är känslorna styr, sov på saken, vänta tills du får perspektiv på det som är. Ge det lite tid så kommer du upptäcka andra synvinklar på det hela. Hur som helst, det är ok att känna, det är ok att bara vara i det som är. Du är ok, du är bra precis som du är. Ge dig all kärlek i världen, du förtjänar det. Du är värdefull.

Höst och mörker

Att känna en massa men inte kunna sätta ord på känslorna. När tårarna bara kommer, när kroppen inte vill bära en. När hopplöshet och glädjen försvinner utan att riktigt veta varför. Det kan nog kallas depression. Så här i slutet av oktober, hösten är här. Kylan smyger på och det blir mörkare för var dag som går. Höstdepression kanske. Jag får så ibland. Jag jobbar ju hela tiden med mig själv, testar och kämpar med allt och lite till. Längtar och drömmer. Jag vill inte och jag kommer inte ge upp. Jag kommer fortsätta att kämpa igenom dessa tunga stunder. Kanske det är fräckt att ”klaga”, det finns ju så mycket hemskare, jobbigare saker vi människor utsätts för. Jag är fullt medveten om det. Men. Det här är min verklighet, mitt liv. Det händer ibland att jag faller, faller djupt, hårt. Det gör inte ont men det är tufft. Det är som att jag står och stampar, väntar på något fast jag vet inte vad. Bättre tider? För det vet jag att det kommer komma. Jag försöker vara i känslan, oavsett känsla. Gråta om jag är ledsen, skratta när jag är glad o.s.v.

I dessa stunder, där nere i svackan, i dimman, är det inte alltid lätt att se och ta saker för vad det är, att inte se klarsynt. Det blir lätt förvridet och det är ofta då jag fattar drastiska beslut. Beslut som får konsekvenser som jag inte alltid kan stå för, att säga eller göra saker som inte är genomtänkta. Det finns väl en mening med allt som händer och sker, men ibland önskar jag att jag kunde stanna upp. Stanna upp, känna efter, vara i känslan oavsett vad och vänta tills stormen inom mig mojnat. Jag övar och övar, mitt mål är att en dag kunna hantera dessa svackor, att kunna vara i dem utan att göra sådan stor sak av dem.

Jag vill skriva något bra, något utvecklande, ge tips och råd till er som också hamnar i dessa svackor. Det är svårt men det går, jag försöker tänka så här. Försök vara där du är, acceptera dina känslor oavsett vad. Va i det du känner, tillåt dig känna. Stäng inte det inne, dela med dig av dina tankar till någon. Försök rida ut stormen. Motionera, äta bra mat och sov mycket. Där kom det visst några tips mot nedstämdhet, jag försöker själv följa dem. Vissa dagar går bättre än andra. Oavsett har jag bestämt mig, det gjorde jag redan i våras när jag blev sjukskriven och läkarna ville ge mig tabletter som skulle hjälpa mig att må bättre, bli stabilare. Jag säger inget om sådana, inget ont om de som väljer den vägen och tycker att de hjälper. För mig är det inget alternativ just nu, jag har bestämt mig att jag ska klara dessa svackor på egen hand, utan mediciner. Det är och kommer nog fortsätta vara jobbigt ibland, men väl på andra sidan kommer jag stå där starkare än någonsin. Det är mitt största mål, att bli starkare i mig själv för var dag som går.