Jag tänker goda tankar

Repost detta inlägg från förra sommaren. Detta är vad jag behöver just nu, en påminnelse. Kanske det är fler som behöver dessa ord.

Visst vet du att du kan påverka dina tankar och att dina tankar i sin tur blir vad du känner. Det blir vad du tänker. Låt oss säga att du ska klippa gräset. Väljer du att tänka att det är jobbigt, tråkigt och tar lång tid – ja då blir det så. Väljer du däremot att söka efter det positiva i aktiviteten, så som att det ger lite motion, nyklippt gräs luktar gott, härligt att göra fint i trädgården, skönt att vara ute en stund o.s.v. Ja då kommer gräsklippningen definitivt gå både lättare och snabbare.   

Tankar har stark påverkan på oss, så enkelt är det. Det kan vara svårt till en början att vända en negativ tanke men det går. Träning ger färdighet. Genom att tänka goda tankar blir livet lite lättare att leva, lite roligare. Jag har stunder när jag varken har lust eller ork att tänka goda tankar. Ibland låter jag det vara så, en stund. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig att bara vara emellanåt. Men att sedan söka efter ljuspunkterna i händelsen, stunden, livet. Genom att öva på att tänka goda tankar kommer det mer och mer av sig själv. Testa, vad är det värsta som kan hända?

Bestäm dig. Idag tänker jag goda tankar, så snart en negativ tanke kommer in. Försök att se det positiva i det, än om du bara kommer på en sak. Det är ok. Nästa gång kanske du kommer på två saker. Ha tålamod och glöm inte bort att andas. Jag tänker goda tankar.

Förändringar i vardagen kostar

Så är jag åter på resa, denna gång bär det av till Doha och i enbart en vecka. Detta år har varit väldigt intensivt och påverkat mig mer än jag trott. Tiden har inte räckt till om dagarna, jag har inte hittat tid så ofta som jag skulle vela för reflektion och att bara vara. Jag har sprungit på, utmaning efter utmaning har kommit och jag har tagit mig igenom dem med nöd och näppe. Jag behöver trycka på pausknappen några dagar för att återhämta mig och för att reflektera över månaderna sedan jag kom hem från förra resan.

Jag kom ju hem i mitten av januari, sedan dess har jag både börjat nytt jobb och i stort sett blivit sambo. Allt har gått så fort att jag inte riktigt hängt med. Jag har en fantastisk chef som är lyhört och förstående. Innan jag tackade ja till detta jobb berättade jag för henne att jag varit sjukskriven för utmattning. Hennes förslag var då att jag skulle börja litet, att jobba ca 50% till att börja med men jag ville testa att jobba heltid. Vi startade upp en ny förskola och jag ville verkligen vara med på den resan. Nu är inskolningarna i stort sett klara och oj så intensivt det varit. Inte nog med att det var några år sedan jag jobbade med barn, så skulle vi skapa, lära känna de nya kollegorna, finna varandra i en grupp, vad allt det innebär. Vi skulle alltså bli trygga med varandra, lära känna varandra samtidigt som vi bygger upp en pedagogisk miljö och lär känna alla barn samt få de trygga i den miljön. Det har tagit på oss alla och jag tror att vi alla är tacksamma att det närmar sig påsk och några dagars ledighet. 

Under resan till Indien och Sri Lanka blommade min kärlek för mannen upp riktigt rejält, det var härligt att komma hem och träffa honom och känna att det inte bara var i mina tankar jag kände så. Jag har funnit min riddare på den där vita hästen, han har klättrat uppför det höga tornet och räddat mig. Visst låter det fantastiskt? Men oj vilken utmaning det är att bjuda in någon i ens vardag efter att levt själv i många år. Tidigare har jag varit rädd att öppna upp mig just för att jag varit rädd att bli lämnad, så är det inte denna gång. Han har fått mig att förstå hur mycket jag betyder för honom och att han inte kommer lämna mig så länge jag inte ber honom. Förut har jag ju blivit lämnad när jag börjar öppna upp mig, när alla mina sidor blir synliga. Denna man stannar kvar, håller om mig och säger bara att en dag kommer allt bli jätte bra, vi behöver bara ha tålamod. Med honom har jag fått uppleva trygghet på en helt ny nivå. Jag vet att jag klarar mig bra själv och att jag stundtals tycker att det är skönt att vara själv men över det stora hela, jag vill inte leva själv. Att få vakna upp och somna med någon som får ens hjärta att slå dubbelslag gör livet än vackrare. Jag ska vara ärlig, det är inte lätt än hur mycket vi känner för varandra. Jag tror att detta gäller alla, de allra flesta iallafall, när man träffar någon som man kan se en framtid med. Än om känslorna finns där och vi är säkra på kärleken så är det allt annat som ska ”fixas”, det blir sådana krockar ibland. 

Jag och mannen kommer från olika kulturer men jag tror inte att det spelar någon större roll vart man är född och uppvuxen. Vi alla har olika grundvärdering och kommer från olika uppfostran, med olika bagage och vi alla är rädda för något. På något sätt vill vi ändå försöka få ihop det, att bo tillsammans under samma tak. Det innebär att man måste riva upp sin vardag med rutiner och strukturer för att få plats för någon annan. Jag tror ingen blir lycklig om någon dansar efter ens pipa och anpassar sig efter hur den andra vill ha det. Jag tror att det är viktigt att vi vet vad vi vill och vad vi behöver för att må bra, att hålla kvar i saker som vänner, hobbys mm även om man lever med en partner. Det kanske går bra till en början men efter ett tag kommer det börja knaka i fogarna och troligtvis kommer den som ”gett upp” sitt liv börja känna sig halv, att den saknar något. För mig är detta super viktigt, att jag får vara den jag är och göra det jag gillar, på samma sätt som att han gör och är så som han är. Självklart kommer man prioriterar lite annorlunda eftersom man vill umgås men det är viktigt att ge varandra tid ifrån varandra. För mig är detta egentligen inga större problem men det svåra är att öppna upp dörren till mitt hem och vara avslappnad i det. Jag är onödigt pedantisk, näst intill perfektionist när det gäller mitt hem. Jag gillar inte diskberg, kläder överallt, damm och annan oreda. Var sak har sin plats, det ska diskas undan innan man går och lägger sig osv. Med ordning och reda blir livet lite lättare tänker jag men förutsättningen är ju att det är på mitt sätt. Detta är såklart inte hållbart när man är två i ett hem. Mannen har som sagt, i stort sett flyttat in hos mig, jag älskar att få somna och vakna med honom. Jag vill ju låta honom känna sig som hemma men hur ska han kunna det när jag ständigt är på honom om än det ena än det andra. Ibland blir han irriterad och det blir en diskussion. Andra gånger, oftast, tittar han på mig och undrar om jag är hungrig eller trött. Just i stunden kan det reta mig än mer, samtidigt som han får mig att stanna upp och känna efter. Många gånger har han rätt, att jag är trött och då stör jag mig på saker som inte är relevanta. Dessa gånger låter han det passera, ber mig att gå och lägga mig just för att han ser att jag är trött. Det är intressant att se hur mycket jag gör av bara farten, alla rutiner och fixidéer jag har utan att jag tänker eller reagerar över det.

Han får mig att öppna ögonen, att uppmärksamma mina beteenden och på så vis blir jag medveten om dem och kan fråga mig själv varför jag gör dem på just det sätter och om det är viktigt att jag kvarhåller dem eller om jag kan släppa på dem, förändra dem så de passar oss båda. Detta är en inre strid men genom att jobba medvetet med dem, gör jag ständigt små små förändringar. Det kanske inte syns, han kanske inte alltid märker dem men jag känner skillnad. Den inre stressen minskar, vilket är viktigt om jag vill att denna relation ska hålla men framför allt om jag som person ska hålla. 

Vissa stunder frågar jag mig om det är värt alla diskussioner och att vara osams. I stridens hetta kommer en stark känsla av att vilja fly över mig, så som jag gjort i hela mitt liv när jag mött på stora motstånd men så har jag även lärt mig att det är svårt att komma vidare genom att fly. Verkligheten kommer oftast i kapp en. När flyktbeteendet kommer över mig, tillåter jag mig att vara där men jag agerar inte. Än om jag vill springa iväg, göra slut, flytta utomlands eller vad det än kan vara, så gör jag inget. Jag bara är i det som är. Det bästa i dessa situationer är att mannen låter mig vara i det, än om han inte riktigt vet vad som händer inom mig. Ibland går han ut, för att ge mig lite tid att tänka och reflektera, andra gånger kan vi prata oss igenom det som är på direkten. Han har en fingertoppskänsla som jag beundrar, han är grym på att läsa av mig och lösa konflikter genom kommunikation. Jag har lärt och lär mig mycket av honom. Att kommunicera mina känslor och tankar har inte varit min starkaste sida. Hur som. Allt detta tar otroligt mycket energi av mig, det gör mig väldigt trött och i kombination med nya jobbet är jag påväg nedför. Jag är ständigt trött, har inte ork och energi att träna än fast jag vet att det skulle göra mig gott. Genom att jag inte tränar, äter jag sämre vilken inte direkt bidrar till mer energi. Jag vet inte vart skon klämmer, är det jobbet eller den nya vardagen som tar mest energi. Vad kan jag göra åt mitt mående har jag frågat mig själv. Vardagssituationen kan eller vill jag inte göra så mycket åt, detta är bara något jag, vi måste ta oss igenom och det kommer kosta mycket energi. Däremot jobbet, det är bara ett jobb, än om viktigt för inkomst osv, men jag behöver inte jobba 40h per vecka. Jag pratade med min chef förra veckan, berättade om mitt mående och att jag behöver göra något. Jag kommer gå ner i tid på jobbet, ge mig själv en extra dag att vila upp mig, återhämta energi. Jag tror att det blir bra, mest stolt är jag att jag vågar erkänna detta. Att jag lyssnar på kroppens signaler nu och inte när det gått så långt att jag knappt orkar stiga upp ur sängen. 

Just nu är jag som sagt i Doha, här är det varmt och soligt. Jag njuter maximalt av denna stad och energidepåerna är under påfyllnad. Till er där hemma önskar jag er en fin påsk och mys i vårvädret tillsammans med nära och kära. Ät god mat och tillåt dig att äta godis utan att slå på dig själv för hårt. Det är ok att äta godis men ät med måtta. Här i bloggen finns det massor av recept på lite nyttigare godis, kika gärna på dem och låt dig inspireras. 

GLAD PÅSK!

Jag är kär!

Livet går upp och ner, så är det och så kommer det alltid vara. Det behöver vara tungt och motigt ibland för att man ska kunna uppskatta när det går lättare och livet leker. 

Just nu befinner jag mig i Stockholm, mitt älskade andra hem. Ibland saknar jag denna stad så att det gör ont i hjärtat, ett år sedan jag flyttade upp till norr. Samtidigt ångrar jag det inte för en sekund, jag mår bra av att vara i Norrland. Jag gillar kontrasterna mellan lugnet i småstaden och pulsen i storstaden. Hur som så får denna stad det alltid att bubbla inom mig, ibland kommer till och med elefanterna och stampar i min mage.

Jag är evigt tacksam att jag en gång för många år sedan valde att släppa trygghet, att jag vågade chansa och flyttade. Ett av de bästa beslut jag någonsin fattat. Så galet mycket jag lärt mig om mig själv under dessa år och så många härliga människor jag lärt känna. Jag liksom bubblar, jag är kär! Kär i livet. I mitt liv. Det blir verkligen vad man gör det till. Det finns inga quickfix här i livet, det gäller att ha tålamod, tillit och tro på att allt löser sig till det bästa. Så tänker jag. Jag har visserligen sökt efter verktyg för att bygga upp mitt tålamod och min tillit både till livet och till mig själv. Jag tror jag börjat finna det nu. 2016 har hittills varit väldigt utmanade men jag har tagit det med ro, tänkt att det kommer ordna sig. Jag har valt att fokusera på att bara vara, här och nu. Meningslös oro som tidigare var mitt mellannamn har jag börjat få kontroll på, en otroligt skön känsla. Mitt recept till balans heter andas. För tre månader sedan hoppade jag på meditationskursen med Ulrica Norberg och Yogobe. Sedan dess har jag kämpat på varje dag med den, än om jag inte gjort kursen varje dag, har jag sett till att sätta mig ner i stillhet en liten stund varje dag. Det gör något med både kropp och själ när man vågar stanna upp och bara vara. Jag upplever att jag numera hanterar både stress och plötsliga händelser bättre, jag kraschar inte längre. Jag har fått ett nytt beroende, men denna gång är det något som inte skadar mig, det är något som är hälsosamt och gör mig gott. Yoga och meditation är världens bästa medicin. Som jag önskar att alla människor som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt som går till läkaren för att få hjälp, jag önskar då att läkaren kunde skriva ut recept till en yogastudio eller varför inte erbjuda ett konto hos Yogobe. Jag tror starkt att vårt samhälle skulle må mycket bättre av att regelbundet, någon gång varje dag, stanna upp, lägga sig på golvet och låta kropp och hjärna bara få vara en stund.

Tillbaka till varför jag är kär. Jag är bara så tacksam för allt, för allt som händer i mitt liv. Jag pratade med en nyvunnen vän idag, det blev ett kort samtal men det gav mig otroligt mycket. Efter en kort stund berättar han att blir alldeles varm i hjärtat när han hör min röst, att jag ger honom energi och att jag har en speciell plats i hans hjärta. Därefter säger han, tack för att jag träffat dig. Det gjorde mig väldigt glad, alldeles varm inombords. Det fick mig att inse att man inte behöver höras eller ses jämt och ständigt, än fast man nyligen lärt känna varandra. Vissa människor lämnar helt enkelt avtryck och när det visar sig vara ömsesidigt skapas ett band, ett vänskapsband som är bland det finaste i livet. Jag är alltså inte kär i honom, jag är kär i mitt liv. Jag är så stolt över mig själv, jag klarar allt jag förtar mig och det blir vad man gör det till. Jag har bara bestämt att lita på att livet ger mig de utmaningar jag behöver för att bli starkare i mig själv, jag har på riktigt börjat förstå hur värdefull och bra jag är. Att jag duger precis som jag är. Det är en otroligt skön känsla.

Jag är tacksam för all kärlek som finns i mitt liv, för alla fina människor jag ständigt kommer i kontakt med. Just nu sörjer jag något, jag saknar eller längtar inte efter tvåsamhet. Jag trivs med mitt liv. Jag jagar inte längre, vilket jag gjort i hela mitt liv. Jag tillåter mig att vara precis där jag är och vara i det jag känner just nu, än hur det är. Jag litar på livet och är det meningen att jag ska leva själv, utan barn, ja då är det så och det är ok. Men vad vet vi om framtiden, kanske mannen en vacker dag visar sig och jag faller pladask. Kanske, kanske inte. Det visar sig, till dess tar jag dagen som den kommer och njuter till fullo av hur vackert livet är.

Idag, om någon timme är det dags att sätta mig i bilen tillsammans med dansvänner som jag inte träffat på ett år. Den årliga trippen till Öland och dans står på agendan varje dag i en veckas tid. Det ska bli underbart att träffa alla fina människor, det är kärlek. Och jag är lycklig.

Vad gör du för att ta hand om dig själv? Stannar du upp i denna hektiska vardag som vi lever i? Kommer du ihåg att andas? Lyssnar du på dig själv och din kropp? Hur gör du för att ge dig själv kärlek?

Jag tar väl hand om mig själv

Att ta hand om sig själv, hur gör du? Hur skämmer du bort dig själv? Är du medveten om hur värdefull du är?

Jag har ett liv, mitt liv. Det är upp till mig hur jag vill leva det och vad jag gör med det. Jag bestämde mig redan som liten att jag ville bli gammal. Jag vill bli lika gammal som min gammelfarmor blev, 95 år. Om det överhuvudtaget ska vara möjligt krävs det att jag vårdar och tar hand om mig själv, både in- och utsidan. Ingen i mitt liv är ju viktigare än jag själv! Kan jag inte ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna ta hand om någon annan? Alla ser vi olika på detta och det är ok. Det är ju fantastiskt att vi alla har ansvar över vårt eget liv och kan göra precis vad vi vill med det.

Jag väljer att leva ett hälsosamt liv. Jag är inte perfekt, för vad är det? Ibland äter jag både sötsaker och dricker vin. Jag är intresserad av vad jag ger min kropp för typ av bränsle och jag vet att min kropp behöver motion och rörelse för att fungera optimalt. Jag tränar några gånger i veckan och ser till att få i mig det kroppen behöver i form av proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. Jag försöker att äta en balanserad och hälsosam kost så att jag får i mig energi och rätt näring på det sättet. Jag tar kosttillskott för att verkligen få i mig allt jag behöver och hjälpa kroppen att fungerar på bästa sätt, då jag utsätter min kropp för olika påfrestningar så som träning och ibland stress. Mina kosttillskott är bara ett komplement till min vanliga kost för att hjälpa kroppen att må bra.

De kosttillskott jag har är från Neolife. Jag gillar företagets helhetstänk, att deras produkter är grundat i naturen, uppbackad av vetenskap, har läkemedelsstandard, värnar om miljön m.m. Neolifes produkter innehåller inga konstigheter, inget syntetiskt utan är rena produkter med fokus på helheten. Alltså de plockar inte ur något ur exempelvis en morot utan pressar ner hela för att det är så det funkar i naturen. Mycket klokt tycker jag.

Bilden visar en del av mina dagliga kosttillskott. En påse om dagen räcker för att hålla sig pigg och kry (beroende hur mycket du tränar). Jag märker direkt skillnad i kroppen om jag slutar med tillskotten. Först och främst blir magen trög, därefter kommer förkylning som ett brev på posten, jag blir även mycket tröttare och har mindre energi. Jag kan överösa med positiva vokabulär om hur bra dessa är. Alla är vi olika men jag rekommenderar verkligen att testa i någon månad och därefter avgöra om just detta är något för just dig. Jag har vid några tillfället tidigare skrivit om hur Neolife har hjälpt mig. Vill du veta mer om just dessa tillskott hör av dig, så berättar jag gärna mer!

Jag lyssnar på min kropp och förser den med motion, bra mat och återhämtning. Det sistnämnda är troligtvis det jag är sämst på att ge den, utvecklingsområden är bra att ha. Jag har därför satt upp att jag måste ha minst en vilodag i veckan som är fri från både dans och annan träning. Jag tycker att det är svårt men vet att det är viktigt med återhämtning och vila. Jag utövar yoga och meditation dagligen. Jag anser att jag tar hand om mig själv på ett fint sätt. Jag ger mig själv kärlek varje dag i form av fina ord och ibland skämmer jag även bort mig med något fint, som idag köpte jag en stor fin rosa bukett för att jag tycker att jag är så bra. Jag kämpar på och jag ger mig aldrig! Ibland kanske jag tappar fotfästet men jag har ju ett mål och tack vare det kommer jag efter en stund på fötter igen. Jag är bra, jag är en god människa och jag älskar mig själv! Det är ingen hemlighet att jag känner och tycker så. Jag är stolt över mig själv. Och vet du, du ska vara stolt över att just du är du. Sträck på dig, ge dig själv bara det bästa och ta hand om dig själv. Du vet väl att det är du som har ansvar för ditt liv!

 

Jag frigör och tar farväl av all frustration och ilska

Att känna. Vi känner saker hela tiden. Glädje, lycka, sorg, ilska, frustration, nervositet är bara några ord som beskriver en känsla. Att känna glada, positiva känslor är så mycket lättare än tunga, negativa känslor. Det är av någon anledning svårare att göra sig av med de negativa känslorna. Hur gör du när du känner frustation och ilska? Väntar du på att det ska gå över eller har du någon metod för att låta dessa känslor skölja över dig så du kan känna glädje och harmoni?
 
Vi alla är olika, det vet vi ju redan. Det innebär bland annat att vi upplever och hanterar känslor på olika sätt. När jag hamnar i en negativ spiral, när det bubblar inom mig av frustration och som i sin tur kan övergå till ilska, behöver jag lägga fokus på något helt annat. Oftast väljer jag att träna, går till gymmet, tar en promenad eller en löptur. Efter ett träningspass känns kroppen lugnare, tankarna klarare och oftast har spänningarna släppt. På senaste tid rullar jag ofta ut mattan och gör yoga, det funkar inte alltid men oftast. Jag tror i vilket fall på att vi mår bra av att röra på oss på något sätt, kroppen frigör då en massa endorfiner och pumpar ut lyckohormoner. Har du inte testat detta så rekommenderar jag dig att röra på dig, att lägga fokus på något annat en stund. Den stunden kan vara väldigt individuell och behöver absolut inte vara likadan eller lika lång varje gång. Ta det som det kommer. Ta farväl av all frustration och ilska. Många gånger gör vi höna av en fjäder och många gånger så handlar det om missförstånd på ett eller annat sätt. Ta det lugnt, andas och agera inte förrän du har lugnat ned dig. Att handla i frustration brukar ofta leda till mindre kloka beslut.

Jag har tidigare skrivit om hissen. Känn efter vilken våning du befinner dig på. Är du påväg nedåt – fatta inga beslut. När du känner mycket, agera inte, ta inga diskussioner just då, du tänker inte realistiskt och då blir det lätt tokigt och kan skada helt i onödan. Detta är något jag ständigt jobbar med och det blir skillnad. Livet blir lättare att leva när man inte handlar på impuls. Allt är ok, oavsett känsla. Det är ok att känna. Känn vad du vill och när du vill. Men. Agera inte när du känner som mest och absolut inte när du är i källaren.

Genom att vara här och nu, inte i det som varit och inte i det som kommer ske imorgon blir lättare att frigöra och ta farväl till frustration och ilska. Jag säger inte att det är lätt men det går. Hemligheten kallas träning, att träna på att vara i nuet. Och du. Glöm för allt inte att andas! Ta några djupa andetag när du känner dig frustrerad eller arg, ofta glömmer vi nästan bort att andas när vi känner mycket. Testa vet jag! Det kan ju faktiskt göra skillnad.

Allt jag behöver kommer till mig

Det sägs att livet ger oss de utmaningar som vi hanterar, kommer att klara av. För vissa människor tar det aldrig slut, det blir aldrig lugn och ro. Så snart ett problem är löst så händer något annat stort i deras liv. Varför är det så? Vissa människor åker som på en räkmacka genom livet. Jag låter mig tro att det beror på att vi alla är olika och klarar av att hantera olika mycket. Oavsett så det som inte dödar, härdar. Det är så sant som det är sagt!

Jag är tacksam för de hinder som livet sätter upp för mig. Stundtals vill jag ge upp, tappar nästan tron på att det ska kunna bli bättre. Men. Skam den som ger sig. Andas. Jag försöker se varje motgång som en resurs till ett starkare och tryggare jag. Jag litar på livet, att det förser mig med utmaningar som jag behöver för att växa och utveckla mig själv. Ibland kan jag  bli lite bitter över att vissa människor går det så otroligt bra för, verkar så lyckliga och inte alls verkar ha några som helst problem i livet. Jag kan även bli lite smått avundsjuk på vad andra har, främst gällande kärlek och att skapa sin egna familj. Jag längtar verkligen efter detta och ibland stiger det mig åt huvudet. Jag kan bli bitter att jag fortfarande är singel, jag vill ju finna min livs kärlek. Men. Jag har börjat tänka i andra banor. Jag är glad och tacksam att jag fortfarande lever själv, är singel. Jag har nu under de senaste åren haft möjlighet att lägga all min uppmärksamhet och fokus på mig själv. Det är lyx om något! Jag kan ha lite svårt att förstå när vänner med man och barn pratar om att de inte hinner träna eller göra något för dem själva. I min värld finns inte riktigt det, jag har nästan glömt bort hur det är att dela vardagen med någon annan. I min värld är det ju bara me, myself and I. Jag har det rätt bra trots allt. Jag har en längtan, en tro och ett hopp att en dag kommer han stå där framför mig. När den dagen blir, det vet ingen. Jag är nyfiken och förväntansfull. Genom att jag haft möjlighet och lust att fokusera på mig själv och mitt eget mående, är jag helt säker på att jag kommer att bli världens bästa flickvän och jag kommer att finna världens bästa pojkvän. En dag. Inte idag, kanske inte imorgon. Men. En dag.

Jag litar på livet på så vis att jag vet att allt jag behöver kommer till mig. Jag tänker att det är därför jag än inte funnit honom, för att jag inte behöver honom just nu. Alla dess utmaningar jag ständigt springer på, behöver jag, för att varje gång jag reser mig står jag på starkare ben och det skapar en än tryggare grund.

Allt jag behöver kommer till mig. Testa att säg orden några gånger högt för dig själv. Känn orden, förstå orden. Fundera över varför saker och ting blivit som de blivit. Reflektera. Säg orden igen och igen. Det är häftigt vilken inverkar ord har. Jag rekommenderar även dig att gör det. What doesn´t kill you makes you stronger.

Reflektion av juni och temat Trygghet och Lugn

Sommar är här på riktigt! Vi passerat midsommar och många i detta land går snart på semester. Underbart. Sommar i Sverige är bland det vackraste jag vet. Men innan vi rusar in i juli och vad allt den månaden har att erbjuda, vill jag göra en reflektion av månaden som just varit. Som alltid, görs det lättaste med några frågor.  

 

Hur kändes det att fokusera på månadens tema Trygghet och lugn? Har du lärt dig något om dig själv?   Att våga lita på sig själv är lättare sagt än gjort. Jag har lagt både tid och energi på detta. Jag har skrivit om det många gånger förr, jag är så tacksam att jag funnit yogan och att fått in den i min vardag. Den hjälper mig mycket med mycket, bland annat så skapas ett lugn och en trygghet inom mig som jag tidigare inte känt. Jag gillar trygghet och behöver lugn för att må bra. Jag kommer fortsätta andas, yoga och vara för dagen så mycket det bara går. Livet blir som lite lättare då. 

Vad var det bästa som hände i juni? Jag älskar denna årstid. I mitten av juni åker jag hem till Ö-vik för att tillbringa sommaren där. Det bästa med just juni och Norrland är ljuset, att det är ljust dygnet runt. I Ö-vik går solen ner någon timme vid midnatt men ljuset gör mig alltid lika förvånad och förtjust varje år. Det ger så mycket energi. 

Vad har du för förväntningar på juli? Just nu kan jag inte, för första gången inte komma på några förväntningar inför månaden. Jag vill bara vara, ha sol, umgås med vänner och familj, att alla ska få må bra och att vi alla får en underbar sommar. Oavsett väder. 

Jag är trygg med vem jag är

Jag är trygg med vem jag är – dagens affirmation 

Trygghet. Jag tror jag talar för många när jag påstår att det är en av grundpelarna här i livet. Det börjar ju redan vid födseln, direkt skapas band mellan barnet och föräldrarna. Genom uppväxten och livet så söker vi efter trygghet. I bästa fall lyckas föräldrarna få barnet att känna sig trygg i sig själv, tror på sig själv och har god självinsikt osv. Väl i tonåren blir troligtvis de allra flesta mer eller mindre förvirrade, osäkra i och med identitetssökandet och att det är mycket som händer i kroppen just i den åldern. Efter skolan är det dags att stå på egna ben och hela livet väntar på en. Det kan vara med skräckblandad förtjusning att ta steget att flytta hemifrån. Äntligen vuxen. Men så flyttar man ju även ifrån den där tryggheten som föräldrarna byggt upp under hela ens liv. 

Det är då lätt att söka trygghet hos någon annan, så som pojkvän elle flickvän. Kanske man flyttar ihop och undersöker livet tillsammans. En del väljer att åka ut och se världen. Det finns inget rätt eller fel i detta. Vi är alla olika, vi gör olika resor och vi har olika saker i bagaget. Oavsett så tror jag att trygghet bör grundas i en själv. Jag bör skapa min egen trygghet, att vara trygg i vem jag är och inte behöva vara beroende av någon annan. Detta är något som ständigt pågår. En del väljer att jobba medveten med sin trygghet medan andra aldrig kommer dit, finner ett behov av det eller att de genom uppväxten lyckats skapa en trygghet i sig själv.  

Genom att våga tro på dig själv, att du duger precis som du är, skapas trygghet inom dig. Du vet vem du är och står för att du är precis som du är. Du behöver inte göra dig till för att någon ska gilla dig. Du vet att du är värdefull och visar medkänsla, förståelse och respekt till både dig själv och till andra. 

När du känner dig osäker och hjärnspökena kommer, när du funderar på vad andra tycker och tänker. Hur gör du då? Jag tror att vi alla tänker dessa tankar ibland. Väljer du att använda dagens affirmation Jag är trygg med vem jag är kommer du lättare kunna släppa tankarna och lägga energin på något mer positivt, som både ger dig energi och glädje. Du är värdefull precis som du är. Jag har skrivit det så många gånger förr men tåls att nämna det igen, du är kapten på ditt skepp. Det kanske låter hårt men sanningen är att det är du som bestämmer hur du vill må och hur du vill vara, tänka och känna. Du har ansvar för ditt liv. 

Jag är positiv och avslappnad

Jag är positiv och avslappnad – dagens affirmation 

Det var länge sedan jag kände mig så här avslappnad. Att jag vågade fatta beslutet att säga upp mig från jobbet på förskolan är bland det bästa jag gjort. Dagarna, veckorna, månaderna sedan dess har såklart pendlat mellan himmel och helvete. Men jag ångrar inte för en sekund att jag lyssnade på min kropp och följde magkänslan. Jag har nu skaffat nytt jobb, än om det bara är för sommaren. Jag började nu i veckan att arbeta på Coop Forum hemma i Ö-vik. Jag har aldrig jobbat i någon butik över huvudtaget innan. Dessa dagar har gett mig så mycket positiva intryck. Äntligen har jag möjlighet att träffa massor av folk, stå och småsurra med dem och dagligen kommer det människor som jag känner. Det är något jag verkligen saknade med att arbeta i skolan, att kunna träffa nya människor varje dag.  

 Jag lär mig så mycket nytt, dels hur allt funkar i en matbutik men även om matvaror. När jag står där och packar upp varorna kan jag inte låta bli att dels förundras över hur otroligt mycket mat det finns, hur många olika sorter av egentligen samma vara. Galet att det finns minst tusen olika kaffesorter (dricker inte kaffe så har inte koll på den världen). Pommes frites innehåller druvsocker. Det går att köpa ostron på konserv. Det är lite av mina upptäckter. Jag är helt säker på att detta kommer bli en toppen sommar än fast jag jobbar och inte kan ligga på stranden varje dag. Det är helt ok. För första gången på länge känner jag mig avslappnad ända in i själen. Att ha ett jobb som inte är byggt på stress betyder otroligt mycket för mig. Att få vara hemma och bo kollektivt med syster och hennes familj. Att ha naturen runt hörnet och vakna av fåglarnas kvitter. Ja, det går inte annat än att älska livet just nu. Jag känner mig positiv och avslappnad gällande allt i livet. Var sak har sin tid. Leva i stunden som är just nu. 

Vad behöver du för att du ska få känslan av total harmoni och tillfredställelse? Hur gör du? Är du nöjd med hur du har ditt liv just idag? Om inte, gör något åt det. Det är bara du som kan förändra saker i ditt liv, just för att det är ditt liv. Du är kapten på ditt skepp. Du bestämmer alltså i vilken riktning du ska åka. 

Jag släpper all oro

Jag släpper all oro – dagens affirmation

Oro. Vem känner inte oro ibland? Vissa oroar sig mer, andra mindre. Varför oroar vi oss? Jag tror det handlar om osäkerhet, självkänslan och rädslan att bli utanför. Jag tillhör skaran som oroar sig för mindre. Men. Jag jobbar på det. Jag jobbar med dessa affirmationer varje dag, det gör att jag får mer kontroll på mina tankar. Genom att jag skriver om dem, kan jag oftast vända negativa tankar till något bättre. Jag rullar ut mattan varje dag och övar på att andas och att våga släppa taget om det jag inte kan påverka här och nu. 

 Carpe diem, fånga dagen. Om vi försöker vara i nuet så mycket det bara går, tror jag att oro, som ibland kan komma upp när vi tänker för mycket, minskar. Jag tror på ödet, jag tror att det som händer finns en mening med. Vi kan alltid lära oss någon oavsett situation i vardagslivet. Jag kan inte påverka det som varit och inte det som kommer att ske imorgon. Men. Jag kan påverka det som händer här och nu, idag. Glöm inte gårdagen, dröm om morgondagen men lev idag! Det är lätt att sväva iväg och lägga för stort fokus på vad som komma skall. Jag tror det är viktigt att ”välja striderna”. Brottas du med en massa tankar som sedan tar över vad du känner eller tvärtom, ta reda på om tankarna är så kallad meningslös oro eller om det finns fakta till oron. Har du ingen fakta till oron, innebär det att det är oro som du skapat via känslorna. Kan du däremot sätta upp konkreta punkter till oron, kan vi kalla det för meningsfull oro. Många av oss, bland annat jag, är experter på anta, gissa och skapa något som egentligen inte existerar. Jag är expert på meningslös oro. Jag är medveten om det. Jag pratar med mina vänner, skriver ner tankarna för att på så vis göra det synligt och det går då lättare att släppa meningslös oro.

Idag släpper jag all oro. Jag går omkring med en massa oro om framtiden. Men. Jag kan ju inte påverka den just nu eftersom det inte är här än. Jag släpper taget. Let go. Jag lyssnar på mitt hjärta och försöker följa det så gott det går och litar på livet, att var sak har sin tid och att det blir bra. Jag släpper all oro.