Årskrönika 2017

Årets sista dag innebär reflektion för min del. Denna punkt är lite av en favorit hos mig, att blicka tillbaka, reflektera och sätta upp nya mål inför ett nytt spännande år. Det är alltså dags för Årskrönika 2017.

År 2017 var mitt mål att utmana mig själv, att våga kliva ur min trygghetszon, att våga lita på livet och varje gång jag tvekade rabbla mantrat ”jag är modig”. Jag satte upp några mål och tankar om året. När jag nu tittar på dom ser jag att jag levt efter dom rätt bra. Jag hade ingen tydlig plan för hur jag skulle uppnå vissa saker, drömmar men genom att skriva ner dom blir det lättare att förverkliga dom. Det kan bero på att genom att bara fatta penna och skriva, har man startat processen.

Året inleddes på vackra Sri Lanka. Det var min första långresa på egen hand och bland det bästa jag gjort. Det är både spännande och utmanade att resa själv, vill man vara social ligger det i ens egna händer att ta kontakt med vilt främmande människor. Jag hade knappt hunnit komma hem så var jag i full gång med att planera nästa långresa. Tanken var att åka iväg i höstas men planerna ändrandes i somras. Mer om det om en stund.

I början av året bytte jag jobb då längtan efter att få jobba med de yngsta barnen vuxit. Det var en tuff start på grund av 2016 sjukskrivning, läkaren rekommenderade mig att börja jobba på 50% men envis som jag är körde jag på helfart från start. Det blev en stor utmaning och efter någon månad började kroppen ropa att sänka tempot och jag gick ner på 75%. Jag vågade stanna upp och lyssna på min kropp och ge den vad den behöver. Så glad och tacksam för den inre resa jag gjort och gör. Att idag relativt snabbt kunna läsa av kroppen och ge vad den behöver, det har krävts en hel del krascher och tyvärr även sjukskrivningar. Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det och jag kan inte annat än hålla med.

I april var det dags för nästa resa, denna gång blev det en vecka i Doha. Jag hälsade på en kompis där som visade mig staden. Det spelar mindre roll vart jag åker men varje gång jag får packa min väska och sätter mig på ett plan händer det något inom mig. Det är när jag kommer iväg, får distans på vardagen jag ser klarhet. På denna resa fattades beslutet att bli sambo med mannen, trots att vi inte varit tillsammans så länge. Det beslutet gick egentligen emot mina principer men vi träffades redan i stort sett varje dag, så varför inte bo tillsammans. Vad är det värsta som kan hända? I juni flyttade vi till en gemensam lägenhet. Det har verkligen inte varit en lätt resa, oj så många diskussioner och gräl vi haft. Jag tror dock att vår styrka är att vi lyssnar och känner in, vill förstå varandra och vi har skapat en ”plan” att agera efter när stridsyxan är uppe. Vi båda är nämligen relativt impulsiva och handlingskraftiga och i dessa stunder är det lätt att fatta felaktiga beslut. Att leva med en annan människa är i sig en utmaning. När två människor kommer från olika länder med olika kulturer och traditioner upplever jag som än mer utmanande, det är lätt att det krockar om man inte pratar med varandra. Det som är en självklarhet för mig behöver inte vara det för honom och tvärtom. Jag är så tacksam för att han fann mig och att jag vågade släppa in honom. Han utmanar mig till att vilja vara en bättre medmänniska. Han bringar både skratt och tårar men skratt och glädjen väger så mycket mer jämfört med tårarna.

2017 kom till stor del att handla om kärleken och att bygga vår relation starkare med allt vad det innebär samtidigt som jag funderat mycket på vad jag egentligen vill jobba med. Jag upplever att jag inte riktigt hittat rätt i ”karriären” än eller att jag är påväg in i ett nytt kapitel eller något liknande. Jag tycker att det är fantastiskt att jobba med barn men det är något annat jag brinner för. Jag har en del utbildningar i väskan sedan tidigare inom hälsa och jag tror att det är i den kategorin jag hör hemma. Hur det kommer se ut i framtiden är ännu oklart. Ett mål jag satte upp i början av året var att utbilda mig till yogalärare under 2017. Sagt och gjort. I augusti åkte jag till Portugal och utbildade mig till yogalärare och oj vilken utmaning.

Innan jag anlände till Portugal stannade jag och mannen i Paris några dagar, vår första resa. Det var en intressant tripp, jag ser dock inte Paris som någon kärleksstad. Tycker mest att det var galet mycket folk, trafik och buller där. Jag mådde inte helt bra dessa dagar, någon slags förkylning drog över mig och jag ville mesta vara på hotellrummet och sova.

Väl i Portugal utmanades jag dagligen. Varje dag tvingade jag mig att hoppa, utmana mig själv och mina rädslor. Det häftigaste med detta är att jag överlevde och överlever varje utmaning jag tar mig an. Jag behöver bara hoppa och njuta av färden. Veckorna i Portugal blev dock inte riktigt som planerat. På denna resa kom hela mitt liv att förändras, eller ett nytt kapitel skrevs. Efter några dagar, en vecka in på utbildningen kom en enorm trötthet över mig, det spelade ingen roll hur mycket jag sov, jag var ständigt trött. Jag tänkte att jag inte klarade tempot på utbildningen på grund av tidigare utmattning men när brösten började ömma och hade mensvärk i dagar utan att mensen kom, började jag ana ugglor i mossen. Jag köpte ett test och det visade sig att jag var gravid.

Det var ungefär då mitt liv vändes upp och ner, så många tankar och känslor som sveper över en. Vi hade planerat att skaffa familj men ingen av oss trodde att vi skulle lyckas vid första försöket. Vips så fick mitt liv en helt annan mening och fokus. 

Hösten har varit mer än utmanande, hormoner som springer huller om buller i kroppen, alla tankar och det undermedvetna som rör om. Det hela gjorde att jag inte klarade att hantera livet. En dag på jobbet la magen av, den välkända smärtan som jag så väl känner till. Jag gick hem från jobbet den dagen och kom inte tillbaka förrän efter två månader. Under dessa två månader brottades jag med många monster och demoner. Mannen var bortrest större delen av denna tid, vilket jag idag ser som nyttig och på något vis är tacksam över att det blev som det blev. Det satte verkligen vår relation på prov och vi var nog väldigt nära att välja den enkla vägen, att gå skilda vägar. Jag är tacksam att vi båda är relativt bra att lyssna inåt, ibland och vi båda är personer som följer hjärtat och inte hjärnan eller lyssnar på andas åsikter. November var en tuff månad, vi bråkade, tjafsade och diskuterade näst intill dagligen men vi båda var fast beslutna på att vi ska få denna relation att fungera och bli bra. Livet med mannen går så snabbt och svänger otroligt ibland. Det känns som en evighet sedan höstens oroligheter, kanske är det för att vi väljer kommunikation före något annat. Genom att prata med varandra lär man sig förstå varandra och bli mer lyhörd och uppmärksam på den andres mående. 

Mitt i ”krisen” valde jag att ta min yogautbildning till en ny nivå, jag vidareutbildade mig till gravidyogalärare. Det kändes rätt i tiden av många anledningar. Jag har haft en minikurs med några deltagare och jag bara älskar det. Att få guida gravida kvinnor i deras egna kroppar, att få komma med tips och små kloka ord, det är där jag hör hemma just nu iallafall. Jag får så mycket energi av att få dela med mig av min kunskap och till några som verkligen är mottagliga för den. Om någon vecka startar jag upp min andra kurs. Jag håller på att skapa en plan för 2018 och min nya titel som yogalärare. Hur den kommer att se ut och när saker och ting kommer att ske, står än i stjärnorna men jag är helt säker på att det kommer bli bra och att jag är påväg att ”hitta hem”.

De senaste tio åren har träning tagit mycket fokus i mitt liv men detta år har det blivit, har jag valt ett annat upplägg, än om lite omedvetet. Jag kom aldrig igång med gym och löpning efter min Asienresa. Jag var på gymmet några gånger men kände inte glädjen i det hela. Träning och motion behöver allas kroppar och jag vet att jag mår som bäst när jag rör på mig regelbundet. Jag anser mig rört på mig i stort sett dagligen, jag har min morgonyoga jag inte kan eller vill vara utan. Den får mig att känna in dagsformen och hitta lugnet och styrkan inom mig.

Jag har även funnit en ny kärlek, SUP. Vilken frihet att ge sig ut en tidig morgon, när vattnet är stilla, solen har just gått upp över horisonten och att ställa sig på brädan och paddla utan egentligen större mål. Den bästa träning är såklart den som blir av men om du njuter av resan får du ut än mer av stunden. I och med bäbis i magen och en kropp som är under stora förändringar har jag valt att fokusera på lugn och mjuk träning i höst, vinter. Den dagliga yoga har kombinerats med promenader. Jag har inte gillat att gå ut och gå men nu när jag kommit in i det, saknar jag det de dagar jag inte tar mig ut. Rörelse och frisk luft, gärna i skogen kan nog inte bli en bättre kombo. Det fantastiska med detta ”träningsår” är att trots att jag inte slaviskt följt en plan eller varit regelbundet på gymmet är att jag är nöjd med min kropp och att jag ändå känner mig stark. Jag har lärt mig att vara tacksam och uppskatta min kropp, både hur den ser ut och hur den känns. Jag behöver inte jämföra mig med någon annan. Min kropp är vacker och unik och jag älskar den, precis som den är.

Det har fallit många tårar genom året men livet har inte känts hopplöst. Jag har sett och ser att varje tår är ett steg till att hela mig själv, att bli sann mot mig själv och gå min väg. Imorgon går jag in i vecka 27. Bäbis växer så det knakar. Det är helt galet att om några månader har jag en liten krabat som redan nu håller mig vaken om nätterna i min famn och att jag snart får en ny titel – mamma.

Året var 2017, detta har hänt men ständigt pågår en process inom mig, en process som inte går att beskriva med ord. Jag känner massor, hela tiden, det är härligt och ibland läskigt men jag låter känslan få vara som den är.

Jag är tacksam för allt som händer och sker i mitt liv, inom mig och runt omkring mig. Jag ser med spänning fram emot ett nytt år med nya utmaningar. Än vet jag inte vad mitt ledord ska vara. Jag föredrar nämligen att sätta ett ledord istället för nyårslöften, löften skapas så lätt till måste och när man måste något blir det tråkigt och svårt att upprätthålla det. Under januarimånad ska jag klura på vad ledordet för 2018 ska vara.

Mot 2018, nya utmaningar och spännande möten.

Ett stort tack till dig som följer, kommenterar och läser min blogg.

Gott Nytt År önskar jag dig. Ta väl hand om dig, du vet att du är bäst på att vara du och låt aldrig, aldrig någon säga något annat.

2 veckor i Portugal kom och gick, vad fick jag med mig?

Vips så är jag tillbaka i Sverige, dessa två veckor i Portugal gick väldigt fort samtidigt som det kändes som vi var där i flera veckor. Det var verkligen ingen semester, på 14 dagar har vi studerat, både teori och praktik i sammanlagt 100 timmar. Jag visste att det skulle vara intensivt och det har gått bra. Yoga handlar ju just om att lyssna inåt och jag kan stolt berätta att jag lyssnat inåt varje dag. Vi hade två fridagar, dessa tillbringades bland vågorna på surfbrädan.

Jag är nu certifierad yogalärare men än är jag bara i början av min resa. Har jag förändrats för att vi läst och diskuterat yogans filosofi? Det vill jag inte påstå, jag är bara mer upplyst. Global yoga, som jag utbildat mig inom är lagom mycket av allt. Det är viktigt att besitta kunskaper om yogans ursprung, kroppen och dess anatomi. Det är intressant och jag tycker vi dök lagom mycket in på alla olika ämnen.

 

Vi hade ett teoretiskt prov som jag var lite nervös inför men det visade sig att jag kunde mer än jag trodde. Som avslutning på utbildningen hade vi en examen, vi skulle sätta ihop en klass och guida de andra genom den. Även där var jag nervös innan men när jag väl startade försvann nervositeten. Jag har jobbat otroligt mycket med mina inre terrorister och dom bankade rätt hårt på mig under min klass men jag lät dem inte vinna över mig.

Efteråt fick jag feedback av deltagarna som gjorde mig tårögd men stolt. Mina terrorister försökte intala mig att jag inte alls var bra på det jag gjorde och att deltagarna inte gillade min klass överhuvudtaget. Det visade sig att det var helt fel, de gillade den och uppskattade min klass. Att den kom från hjärtat, mitt lugn och min energi samt min spellista som jag plockat ihop. Global yoga ligger mig varmt om hjärtat just för att den bygger på tema, intention och man har oftast passande musik genom hela klassen. I just love it! Det gör att det inte känns så allvarligt och om det blir jobbigt eller tufft under en klass, om tankarna håller på att ta över en kan man alltid lyssna till musiken och få energi, bli lugn eller vad man nu kan behöva.

 

Än om jag är samma person som innan jag åkte har mycket hänt inom mig. Jag har skrivit det förr men jag måste skriva det igen. Jag känner ett inre lugn som jag troligtvis aldrig känt förut. Detta kanske låter konstigt, hur kan man om och om säga att det kommer ett lugn som är helt nytt? Jag tror det är det som kallas livet. Genom att vi utmanar oss själv och vill utvecklas, testa nya saker, kliver utanför vår trygghetszon, det är då the magic happens. Genom att vara här och nu, inte lägga för mycket fokus på det som varit eller på framtiden infinner sig ett lugn. Som Eckhart Tolle säger; Livet är nu, det var inte igår och det är inte imorgon, livet pågår just här och nu”.     

Jag känner att jag försummat bloggen lite i sommar samtidigt som det varit ett medvetet val, jag valde att njuta av stunden, att umgås med nära och kära istället för att vara uppkopplad. Det har varit välbehövligt och väldigt skönt men nu kliar det i skrivfingrarna och jag har en tanke att komma igång med skrivandet lite mer regelbundet igen. Det är mycket på gång i höst eller snarare många tankar som behöver landa, fästas och finna sin plats nu i höst. Du kommer såklart få vara med på min resa, vad än som dyker upp.

Reflektion av meditationskursen

I vintras började jag en meditationskurs via Yogobe med Ulrica Norberg som ledare. Hon är fantastisk. Kursen är på 12 veckor, varav nytt material släppa varje vecka. Jag hade då en tanke att delge små reflektioner under kursens gång men efter ca 8-9 veckor, började jag ”fuska”. Jag tog mig inte tiden som krävdes, tyvärr. Men för den skull har jag inte bara lämnat den, det är nämligen så fiffigt att efter avslutad kurs allt material tillgängligt i ytterligare 8 veckor.

Detta har gjort att jag under dessa veckor kämpat på med meditationen lite nu och då. Det har resulterat i att jag idag sitter på nya kunskaper om vad som händer med hjärnan när man tillåter sig att stanna upp och bara andas. Det är verkligen super läskigt och ibland super jobbigt men för den skull, ge inte upp. Jag vill jämföra det med löpträning, i början av en löprunda, innan man kommer in i andra andningen är det rätt kämpigt men väl över den tröskeln kan man springa i evigheter. Lite så är det med meditation också, vissa dagar bankar tankarna på, rusar omkring i hjärnan. Med hjälp av Ulricas guidning har jag nu fått verktyg för att hantera tankarna, att välja tankar samt lärt mig hur man med hjälp av andningen kan påverka väldigt mycket, dels i yoga och meditation men även till vardags. 

Jag gör yoga varje morgon och avslutar alltid passet med en stunds meditation, hur länge beror främst hur mycket tid jag har på mig. Lugnet som infinner sig efteråt är obeskrivligt. Jag har tidigare jämfört effekten med känslan efter ett hårt träningspass men jag måste nog erkänna att känslan efter stunden på mattan överträffar träningseffekten. Jag har även upptäckt hur härligt och välbehövligt det är att ta en paus mitt på dagen, att stanna upp och koncentrera sig på andningen. Jag älskar det! Jag kan känna mig trött och ofokuserad men efter en stunds meditation känns hjärnan pigg och skarp igen. Hur häftigt är inte det?!

Jag försöker även få in en stund om kvällen att landa på matten och bara vara. Innan jag började med detta var det lätt hänt att jag tog med tankar, stress och grubblerier till sängen, vilket resulterat i att det tog ett bra tag innan jag somnade men även sömnen i sig påverkades. Numera lägger jag mig i sängen och inom tio minuter sover jag. Kvalitetstid i sängen helt enkelt.

En annan fördel med meditationen är min närvaro i det som händer här och nu runt omkring mig har ökar. Jag känner mig mer än någonsin tacksam för allt som är och händer. Tidigare hade jag svårt att fokusera och komma ihåg saker, detta är något jag vill fortsätta att jobba med men ändå ser jag stor skillnad nu, jämfört med för bara ett halvår sedan. Jag upplever även att jag kan sortera tankarna bättre, att det är lättare att välja vad jag lägger min energi på. Jag har lärt mig att släppa sådant jag inte kan påverka just nu, jag har även blivit mer observant över känslor som kommer över mig. Ofta kan jag fråga mig om det är en känsla jag känner eller om det bara är en signal på att jag behöver vila, allt som ofta blir svaret, sov.

Jag rekommenderar varmt dig att gå denna kurs, än hur ”insnöad” du är i yogans värld. Testa, se det som en utmaning. Ge det 12 veckor, reflektera under tiden. Tycker du efter dessa veckor att det inte gav dig något, då har du i alla fall undersökt saken.

Tusen, tusen tack Yogobe och Ulrica för denna kurs. Ni har hjälp mig en bra bit på vägen till ett mer välmående och ett liv mer i balans.

Till dig som missat det använder jag mig ofta av Yogobes videos när jag tränar yoga. Dom växer hela tiden och de erbjuder så mycket mer än bara yoga, bland annat hur man får ett bra löpsteg, övningar för starkare bål, rygg, ja hela kroppen. De delger ofta resultat av ny forskning, goda recept och massor av annan spännande fakta. Mitt tips är att spana in sidan, skapa ett konto. Vill och vågar du, använd denna länk, https://yogobe.com/se/recommend/5cd7pura8 så får du testa gratis i 14 dagar.

Namaste.

Examensdag

Att sätta mål och sedan uppnå dem, det är en rätt härlig känsla. För mig skapar det en större tro på mig själv, att jag klarar allt jag förtar mig. Jag har uppnått ett sådant mål. I fredags examinerades jag och kan nu stolt kalla mig legitimerad kost- och hälsorådgivare. Det har varit ett lärorik läsår men oj så fort det gått. Tycker nyss jag beslutade att byta bana, men det är över ett år sedan. Jag inser mer och mer det här med att njuta dagen och att leva den fullt ut, varje dag.

När jag sätter mål och jag uppnått dem blir det lite per automatik att jag reflekterar över tiden som varit. Jag har lärt mig mycket, mycket har hänt och för var dag växer jag i mig själv. För varje människa jag möter, för var presentation jag gör, för varje feedback jag får, växer jag som människa och jag börjar nu förstå styrkan jag besitter. Det driv som många påstår att jag har börjar jag så smått tro på, att jag kan ta mig vart jag än vill.

Vad som händer framöver börjar som smått att klarna. Jag har de senaste veckorna fattat beslut, stora för mig. Som du kanske vet har jag bott i Stockholm i några år och i höstas flyttade tillbaka hem till Norrland. Sedan dess har jag gått i tankar om jag ska stanna i norr eller flytta till Stockholm igen. Jag trivs otroligt bra både i norr och i söder. Det jag saknar när jag är i Stockholm har jag i Norrland och det jag saknar när jag är i norr finns i Stockholm. Det är svårt och tar en hel del energi att ständigt vilja vara på en annan plats än den man är på just nu. Därför var det dags att fatta ett beslut. Jag har nu skrivit kontrakt på en lägenhet här i norr, kommit in på en utbildning i stan samt förlängt min anställning på boendet jag jobbar på. Det känns super läskigt, har lite ont i magen över dessa beslut samtidigt som jag vet att det är bra för mig. Jag behöver vara i norr ett tag till. Så nu vet du vad jag gör och håller hus ett år framöver. Jag tror att det är just det som är mest skrämmande, att bara vara på en och samma plats. Jag tror att jag är rädd för att fastna, att bli kvar för alltid. Samtidigt försöker jag tänka att detta beslut handlar om ett år och tiden går fort. Vips så är det 2017 och dörrarna för världen står åter öppna. Jag försöker även intala mig att Stockholm kommer alltid finnas kvar, jag har mina vänner där och att universum kommer visa mig vägen när ett nytt beslut ska fattas. 

En av anledningarna till varför jag väljer att bosätta mig i norr och i hemstaden Örnsköldsvik är för att det känns som att jag behövs där. Jag brinner, som du kanske förstått, för hälsa och jag ser och hör många i den staden som inte mår bra. Jag vill vara där och påverka till en bättre hälsa, till en friskare stad. Än är hur:et oklart men jag är helt säker på att det kommer visa sig. Jag kommer finna min väg hur jag kan vara med och stötta och hjälpa människorna där. Det ska bli ett spännande år, vad det än kan innebära.

Tror du inte på dig själv, ja vem ska du kunna tro på dig. Jag tror att det är en av nycklarna till framgång, oavsett vad det handlar om. Så. Gör det enkelt. Börja tro på dig själv. Jag vet att du är grym!

Kost- & hälsorådgivare

Jag brinner för hälsa, det har jag gjort väldigt länge. Detta år har jag tagit tag i det på riktigt och fattat beslutet att jag vill jobba med det.

Som din kost- och hälsocoach hjälper jag dig att dels se över dina vardagsrutiner så som kost, motion, sömnvanor och vad du kan och vill förändra för en bättre hälsa. Därefter lägger vi upp och skräddarsyr en plan med enkla steg för att dina hälsa ska bli precis som du önskar.

Är det dags att se över dina kost- och hälsovanor? Hör av dig till mig så bokar vi in ett samtal. Kontaktuppgifter finner du under fliken ”kontakta mig”.

Världens bästa bars

Det är inte klokt vad roligt det är att få lära sig nya saker. Jag älskar det! Jag väljer att göra saker som är bra för mig, sådant som får mig att må bra. Som jag nämnt tidigare är jag ambassadör för GNLD och igår var jag på utbildning. Det är ett fantastiskt företag med underbara produkter för både in- och utsida kropp. Vad jag gillar mest med dem är att de har sina egna åkrar och odlingar runt om i världen för att ha koll på så att frukt och grönsaker besprutas med en massa kemikalier. De tänker alltså både på miljön och på vad vi får i oss. Det häftiga med GNLDs kosttillskott är att de grundas på forskning samt att de uppfyller kraven för läkemedelstandard. Att de dessutom använder sig av hela frukter och grönsaker gör mig galet imponerad, de ”bara” pressar ihop allt och swish så blir det koncentrerade små vitaminbomber. Jag kan fortsätta i evigheter om hur bra jag tycker att GNLD, utbildning ger en alltid en extra energikick och en massa glädje. En annan sak som är bra med GNLD är att just du kan bli ambassadör, om du vill testa produkter och köpa in dem till ett bättre pris.
Äntligen har jag dessa läckerbitar till mitt förfogande. Troligtvis världens bästa mellanmål! Det finns alltid någon i min väska, i träningsväskan, dansväskan. Jag går helt enkelt inte någonstans utan en sådan bars. Det finns ju mängder av bars ute i handeln och jag har troligtvis testat de flesta. Vissa är godare än andra och ger mer eller mindre energi. NeoLifeBars är enligt mig bland de bästa jag hittills prövat. Jag har nog blivit lite beroende av dem. De är galet goda, ger mig energi som räcker länge. Jämfört med andra bars som jag kickar och dalar ganska snart där efter. Anledningen är fruktsockret som finns i dadlarna i andra bars. Det höjer insulinet snabbt men sedan faller du pladask ner igen. NeoLifeBars har ett lågt GI. Jag tycker att jag har funnit den optimala lösningen till ett helt ok pris dessutom. Lycklig tjej. Dagens tips blir såklart, testa du också!